Prickiga hunden & andra individer - Mer om Kerstin
Välkommen till Prickiga hunden och Kerstin Zeuge , instruktör, hundkurator/hundpsykolog, hundfysioterapeut m m. Ju mer jag lär mig desta mer upptäcker jag att det finns att lära sig.... Vidareutbildning är väldigt viktig för mig och minst en kurs per termin blir det. Så det har blivit en del under årens gång.... Den teoretisk kunskapen är ovärderlig men måste kompletteras med praktiska erfarenheter för att komma till sin rätt. När teori och praktik går hand i hand blir det bäst. Och med över 10 års erfarenhet av professionell hundträning känner jag mig varm i kläderna. Oavsett om du vill ha hjälp med en olydig eller halt hund, söker rådgivning eller vill gå kurs är du varmt valkommen! Mina mål är att du ska kunna läsa och förstå din hund (bättre) så att ni får en rolig(are) och trevlig(are) samvaro och er relation förbättras. Då mår alla bättre! Som instruktör och hundpsykolog är jag medlem i IMMI. Företaget har ansvarsförsäkring och f-skattesedel.

Lite om mig personligen....
Jag bor på Södermalm i Stockholm med min dalmatiner "Bruno", den tredje i raden dalmatinerhanar, och Nilaq en alaskan malamute tik. Och jag började faktiskt som vanlig hundägare med att skaffa hund efter år av resor och utlandsjobb. Som barn fick jag inte ha djur!

Jag har väl alltid varit en "mjukis" som person, mina värderingar ligger mer åt vänster än höger, jag sträcker hellre ut en hjälpande hand än puttar någon åt sidan - och självklart betedde jag mig likadant med mina hundar. Det tog ett tag att inse och att hitta ett bra sätt att förena en mjuk personlighet med de ramar en hund behöver för att må bra. Nu flera år senare kan jag stolt se på resultatet - dels med mina egna hundar men också i den hjälp jag kan erbjuda mina kunder som har hamnat på kant med sina hundar. Hundägandet kan vara ett rent helvete när allt blir fel men så snart kommunikationen stämmer är det underbart igen!
I kommunikationen mellan hundar och hundägare har jag kommit att uppskatta klickern som ett fantastiskt hjälpmedel att överbrygga svårigheter i att förstå varandra eftersom vi nu är 2 olika arter. Det behövs varken mutor eller piskor, bara en liten plastbit kopplat till rätt förstärkning/belöning för att snabbt och effektivt lära djuren grunden för att överleva i vårt samhälle - hålla koll på mig, gå fint i koppel och komma när jag ropar eller vad jag anser att de behöver kunna. Nu använder jag inte själva klickern slaviskt men jag jobbar enligt tänket och ser resultaten.

Man lär ju så länge man lever - det gäller faktiskt både hundar och människor. Efter hundkuratorsutbildningen arbetade jag med hundar i form av kurser, privat träning och rådgivningar. Efter att ha tränat egna och andras hundar i flera år var det dags att vidga vyerna igen. Denna gång fördjupade jag mig i den fysiska biten. Mycket för att smärta allt för ofta är en anledning till problembeteenden hos hund, dels för att jag redan var "såld" på massagen och ville lära mig mer. Det blev en utbildning till hundfysioterapeut och efter 2 års studier och pendlande till Göteborg kunde jag i december 2005 hänga upp diplomet på väggen i nya mottagningen.
De följande 2 åren ägnades åt personlig utveckling. I mars 2006 kom jag iväg på en nybörjarkurs i djurkommunikation . Tanken var att koppla av i trevlig miljö, landa i mig själv och komma underfund med vad jag ville göra av mitt liv. Ingen var mer förvånad än jag när jag under dessa härliga dagar med lek och naturupplevelser "hörde" djuren prata! I maj åkte jag på fortsättningskursen och efter den satte jag igång på allvar med djurkommunikationen.

Det var jättekul och härligt att ta del av djurens tankar och berättelser. Samtidigt ökade suget efter något mer och i december 2006 provade jag en helg med reiki, en japansk variant på healing , dvs att du förmedlar den universella energin till en mottagare i syfte att läka och balansera.

I slutet av 2006 utökades även vår flock med 2 kattherrar, röde "Leo" och gråe "Morgan" eller Mojje som han kallas. De boade in sig ganska snart trots att de inte alls var vana vid hundar innan. Så klart hade hundarna synpunkter på mitt val av nya polare men det var övergående. Under flera år hade de mycket glädje av varandra.
Reikin gav mersmak även om just denna form inte kändes rätt. Men under 2007 kom jag i kontakt med Lasse Hansson som är en underbar insprationskälla inom både healing och att jobba med energier genom slagruta, pendel, mm. Och jag träffade Eva Karlsson som har hjälpt mig vidarutveckla mig inom healingen. Förutom kurser i healing blev det kurs i blomsterterapi, homotoxikologi, slagruta och en fantastisk kurs med Alanna Moore från Australien om naturväsen. I slutet på september åkte jag iväg på masterkursen i djurkommunikation. Så slöts kretsen eftersom vi även här kom in på healing och energier.

Till vardags arbetar jag på och försöker behålla balansen i livet genom att meditera regelbundet. Ofta på egen hand och i skogen där jag och hunden hittar lugn och lust. Många lösningar till olika problem har presenterat sig under dessa stunder av ro och eftertanke!
I dagsläget arbetar jag 50% och så småningom ska jag åter arbeta heltid. Denna gång dock utan stress och "piskor". Istället söker jag harmoni och balans och mina egna djur spelar förstås en viktig roll i detta. Jag hoppas också kunna förmedla lugnet och harmonin till de hundar och människor jag träffar - att arbeta bort ett problembeteende kan ta tid men ingenting är omöjligt. När jag jobbar med att få relationen mellan hund och ägare att fungera igen - eller fungera bättre - så är det viktigt att hund och ägare kan kommunicera med varandra. Eftersom en av hundarnas uppgift är att få oss att hitta barnet och glädjen i oss och att komma undan vardagsstressen så är det viktigt att samvaron inte belastas av en massa extra stress som kommer genom smärtor, missförstånd eller ren okunskap. Mitt mål är alltid att hunden ska må bra och att människan bättre ska förstå individen man har som kompis och "inneboende". Det mår alla bättre av.

Sedan 2008 håller jag inte så många kurser längre utan koncentrerar mig på problemrådgivning, privat träning, behandlingar, kommunikation och healing.

I juni 2008 fick min första hund, dalmatiner "Nelson", somna in vid drygt 13 års ålder. Tack Therese på Vikdalens hemveterinär för att det blev en så fin stund mitt i all sorg.

Farliga F's Fjärdingsman, 22/1 1995 - 27/6 2008
Livet går trots allt vidare och i oktober 2008 flyttade Bruno till oss. Han kommer från Tyskland via djurrättsorganisationen SOS-Dalmatinerrettung . Han var då 6½ år och som en ung frisk fläkt. Egon fick storebrorstatus och njöt av det i fulla drag.
I maj 2009 tog Egons liv abrupt slut. Efter 3 år med epilepsi fick han ett mega-anfall som nog orsakade syrebrist i hjärnan. Dagen efter fick han somna in hos veterinär. Han efterlämnade ett stort tomrum. Bruno blev ensam hund med sina "kattbröder".

Dallas Eaton Mews, 13/6 2000 - 20/5 2009
I slutet av juli flyttade lilla Nilaq hem till oss. Ett helt nytt äventyr har börjat. Alaskan malamute har jag inte träffat så många tidigare så det ska bli spännande. Samtidigt kommer det att vara väldigt hemtamt eftersom det är min följeslagare Nelson som är "tillbaka" .

Nilaq
2008 fick jag en inbjudan att gå kurs för Kayce Cover från USA och jag kände direkt att detta måste jag göra! Det visade sig att hennes träningsmetod SATS passade mig oerhört bra och att vi hade väldigt liknande visioner vad gäller djurträning. I vissa fall använder jag mig av SATS-filosofin.

Även TTouch/TTeam har jag nosat på och har under 2011 arrangerat ett par helgkurser i Stockholm i detta mycket intressanta sätt att jobba med djur på.

Sommaren 2011 valde kattpojkarna att stanna på en gård i Småland och sen dess har de bott kvar i skogen runt gården. De har tillsyn och vill de komma tillbaka är de mer än välkomna.

Lilla fröken har nu blivit stor och även vi inte direkt tränat lydnad är hon väldigt lyhörd. Men som polarhundar kan vara har hon egna idéer om hur saker och ting ska gå till. Det har blivit sökträning för vår del och nu när hon vuxit klart kommer det att bli drag i en eller annan form.


Vintern 2012 visade det sig att fröken har c-höfter. Det har påverkat oss som så att träningen blivit lite mer strukturerad för att bygga upp hennes muskulatur. vi började lite smått med drag och en kickspark införskaffades. Under sommaren och hösten 2013 blev det barmarksdrag med cykel. Jättekul!


Sommaren 2013 blev Bruno dålig i omgångar och i juni 2013 fick han hastigt somna in, dryga 11 år gammal. Det var jobbigt och kom som en chock. Och just nu kan jag inte ta in en ny hund så vi är pricklösa. Och jag saknar honom jättemycket....

Förhoppningsvis kommer det dock in en ny prick i vårt liv snart igen. Ett liv utan dalmatiner är otänkbart.

Efter ett uppehåll på 1 ½ år har vi nu en prickig flockmedlem igen. I januari 2015 flyttade Frans från Tåby till oss på söder. Omställningen var stor men han och Nilaq har från början varit kompisar även om gränser och kommunikation demellan har testats både en och två gånger. Så nu är ordningen återställd.