Prickiga hunden & andra individer - Tillbaka

Visst kan det verka galet.... Men i och med djurkommunikationen kunde jag när det var dags för Nelson dubbelchecka både att det verkligen var dags och under vilka former han ville få somna in. Som en bonus fick jag veta att han skulle komma tillbaka till mig. Men det blev lite olika info om i vilken form - som häst eller som hund? Hästen stod för styrka, uthållighet och skönhet med en stjärna jag skulle känna igen i pannan. Hundrasen han funderade över var bearded collie med lång päls... Inte alls min ras!!


Senare fick min vän E höra att hennes gamle vän skulle komma tillbaka som valp till en kompis hund.... Hon bad mig kolla och då "såg" jag grabbarna grus sitta och skrocka och prova malamute-dräkter!! Men inte tänkte jag att Nelle redan skulle vara på väg tillbaka....


När valparna föddes dröjde det ett par dagar och sen fick jag se bilder på de två - en tik och en hane. Det visade sig senare att bägge var tikar. Jag tittade på bilderna och drogs inte till E's valp utan till "hanen" som vi då fortfarande trodde. Den tänkta hanvalpen skulle gå till hanhundsägaren, Tänkte inte mer på det då men efter nån vecka när de visste att även den stora valpen var en tik började de undra vad som skulle bli om hanhundsägaren sa nej tack? Och så sa de med ett skratt att hon nog skulle till mig... "De" var uppfödaren och E!


Tiden gick och sen tackade hanhundsägaren nej. Och jag sa som det var - att jag redan hade 2 hundar varav en sjuk. Tre är för många! Om det var meningen så skulle det bli så men jag vägrade att önska bort en befintlig hund!!! När valparna var tre veckor dog Egon.... Det var fruktansvärt. Och samtidigt låg det kvar i bakhuvudet "Om det var meningen...." I alla fall åkte jag och tittade på valpen efter ett par veckor och det var helt absurt! Nelsons ögon såg rakt in i mina fast ur denna lilla lurviga kropp. Och hon kom emot mig precis som Nelleman när jag först såg honom. För att göra mig helt säker hade hon en vit stjärna i nacken......


Vad göra? Tydligen skulle det vara på detta vis. Återigen blev jag idiotförklarad av släkt och vänner - vad skulle jag med en ny hund? Och en tik? Och en så svår och jobbig och uppenbarligen "fel" ras? Bra frågor. Men hon skulle ju till mig och vad ska jag säga när allt visar att hunden ska till mig?


Så flyttade lillan hem till mig i slutet av juli. Hon blev snabbt hemmastadd och försökte vara rumsren så fort det gick. Jag hade jobbiga scenarier i huvudet och allt kom på skam. Men hon har vuxit upp ganska fort och charmar alla även om de flesta tror det är en pojke. Så nu är det ett nytt livsöde som ska formas och en individ ska lära sig något nytt. Och hon gör det med mig.