Idag var jag förbi min vanlige veterinär som satte Brunos diagnos  i oktober.  Han såg glad ut och undrade hur det hade gått med Bruno, om han var bättre. Jag sa att det var lite tidigt att säga men att det hade ju faktiskt blivit en helt annan operation än vad jag trodde när den veterinären hade sett plåtarna, tagit sina egna och sett hunden.  Och sen frågade jag honom om bilderna han gett mit, specifikt den andra plåten, den han inte visat mig när jag var där och den som specialisten sedan konstaterade inte var Bruno….. Han slog snabbt upp journalen och sen kollade han på plåten. Han pekade raskt ut både spondylosen och L7S1 och ur journalen kunde han ju se att han faktiskt inte hade tagit den plåten på Bruno, och visst hade han gett en annan diagnos om han hade haft den bilden…  Han var lite fundersam över varför han bara tagit en enda bild men menade att det hade varit så klockrent. När jag berättade om hur knät sett ut blev han väldigt tyst. Och angående märkningen av bilden, för den var märkt på precis samma sätt som Brunos bild, menade han att han visst glömt byta märkningen mellan plåtarna och kört in dom efter varandra på samma…. Det hade ju hänt förut…. När jag sa att det faktiskt var ett oförlåtligt slarv sa han bara att han inte visste vad han skulle säga, att jag ju hade rätt i det jag sa. Att det var sånt man blir anmäld för. Och att han skämdes och bad om ursäkt.

Ja jag vet inte. Klart man kan fela som människa men när han sa att det hade hänt förut….. Jag tycker det är illa nog att ge en felaktig diagnos. Det är slarvigt att bara ta en enda bild när man har en halt hund och att inte känna igenom den i avslappnat tillstånd, det tar 2 minuter. Och när röntgen nu  visade en normal höft med minimal förslitning i leden. Men trots allt så händer det. Jag hade ju själv kunnat gå till en specialist direkt efter. Och det gjorde jag inte trots magkänslan. Och Bruno har fått fel behandling under tiden men det har ändå varit bra för honom att simma. Så även om det är illa och tråkigt på många plan så är det mänskligt. Att däremot ha sån oreda i sina bilder att man lämnar ut fel…. Det känns inte alls bra. Jag måste helt enkelt fundera lite till om och hur jag ska gå vidare med detta.

Inte heller hade de en agrafftång. Så det blev inga klamrar tagna och jag var mer än besviken när jag lämnade veterinären. Ringde då till Roslagstull där de behandlat Bruno för blåsan men inte heller de hade en agrafftång. Och så var de tveksamma till att ta klamrar de inte själva satt? Till slut fick jag en tid på Djurakuten. Även de tveksamma till att ta klamrar en annan satt? men sen var det okej.  Men de ska ha 500 kr ! Hallå, det är ju ingen operation direkt.

Det slutade med att jag gick in på min vårdcentral och snällt frågade om de möjligen hade en agrafftång och om man i så fall kunde få låna en sådan? I receptionen såg de lite överraskade ut och undrade om jag hade tänkt ta klamrarna själv? Med tanke på infektioner? Men de blev lugna när jag sa att det var till en hund och då gick de och hämtade en till mig!!  Så snällt !! Så en stor ros till den personalen =) Sen träffade jag min svägerska som är kirurg och tillsammans plockade vi alla utom 2 eller 3 som sitter där han slickade för en vecka sen. Det satt nämligen en skorpa där nu och när den trillat kan man pilla loss dom resterande klamrarna. Det gick verkligen enkelt så nu har jag lärt mig nåt nytt. Och agrafftången ska jag spara!