Stenar och grus

with Inga kommentarer

Igår ringde veterinären, nu hade hon fått svar på proverna. Det visade sig vara “dalmatinertstenar”. 2 olika, ammoniumurater och natriumurater. Den senare stenen förknippar man med gikt eftersom den kan lagras i leder och då ge upphov till stor smärta. Bägge bildas i ph-sur urin. Att dalmatiner får det beror på att deras njurar inte kan bryta ner puriner, en sorts protein. Man brukar säga att proteindelen i fodret ska vara så lågt som möjligt för att undvika. Eller så får man se till att urinen blir mer basisk.

Nu är det inte första gången jag fär ett sånt besked, Nelson drabbades av stenar efter sin ryggoperation 2002. Och då var det foderbyte som hjälpte honom. Det intressanta är att veterinären då rekommenderade Hills u/d och när jag istället gick över till barf tyckte han det var vansinnigt. Tills han såg provsvaren – för varje månad som gick blev proverna mer ph-neutrala och mängden grus minskade. Kristallerna bildades fortfarande men de kissades ut. Problem solved.

Så när vetten igår började prata om Hills u/d tog jag den enkla vägen och frågade om jag inte kunde få ge Specific CDD istället eftersom jag hade bättre erfarenhet av detta. Jovisst, det gick ju bra. Hon ville även ge medicin, allupurinol. När jag sa att flera bekanta haft problem med biverkningar sa hon kräkningar och att det märkte man ju om hunden fick det…. Men eftersom jag hela tiden påpekat Brunos känsliga mage så tyckte hon det var okej att börja med foderbyte och komma in med nytt urinprov om 1 månad och om det då fortfarande uppvisar för mycket grus sätta in medicin.

Så nu ska jag påbörja projekt basning av urinen. Eftersom jag inte vill ge varken Hills eller Specific (av olika anledningar men främst eftersom de är så näringsfattiga) får det bli mer kalk i maten. Den lösliga varianten dock, så att ev överskott går ut. Och så får jag byta bort de proteiner som är höga på puriner eller oxalatsyra som inte heller är bra: nötkött, viltkött, spenat, kål, broccoli. Med Nelson blev det mycket lammkött istället, något Bruno inte verkar gilla, men det finns ju fågel och keso. Så bara att plocka fram “hundkokboken” igen.