Tungelstatur

with Inga kommentarer

Igår var det dags igen för en tur till kraniosakralterapeuten (jobbigt lång titel!) med Bruno. Det var 6 veckor sen sist och den sista tiden har inte varit så bra för Bruno. Han har både haft problem med kli i öronen och en svampinfektion som  blossat upp i tassar och på magen….. Nåja, det går ju att göra något åt men jag undrar om det beror på vädret, hälsan eller något annat? Han har även varit mer halt de sista dagarna, delvist hoppat på 3 ben och reagerat mer på hundar och ljud ute……

Så när vi kom dit var det en glad Bruno som trampade runt i rummet och kollade läget. Han la sig ner och var väldigt lugn denna gång. Hon “fastnade” snabbt  i ländryggen och större delen av timmen blev hon kvar där. En “ordentlig propp” var det visst. Tydligen var även njurarna påverkade så hon tyckte jag skulle sätta nålar om nån vecka för att stötta. Hon trodde det snarare var mentalt än fysiskt – Bruno har ju inte ätit några mediciner sen juni och de borde ju ha rensats ur kroppen vid det här laget. Det kan ju förklara att han reagerat mera på ljud och bilar igen, njurarna hänger ihop med rädslor. Efter en lång stund verkade det ändå släppa för då la sig Bruno på sidan och suckade så där djupt som de gör när de kopplar av =) och sen låg han väldigt stilla.

I alla fall tills hon kom till huvudet som fick sig en omgång, fram över nosen igen och på pannan. Bruno gillar inte det, han försöker dra undan huvudet då och lite får man hålla honom i början. Det är lustigt när hon jobbar för hans andning påverkas medan hon håller på. Denna gång kom det som ett pipljud, det har han inte annars. Men efter ett tag blev det väl bättre, pipljudet försvann igen och han la sig ner igen och viftade på svansen =) Nosen var visst skönare än pannan. Jag har ju märkt i alla fall 2 tillfällen när han blivit alldeles varm om pannan även om det inte varit så långa stunder. Men jag blir vaksam då eftersom Egon blev varm om huvudet och han hade ju sina anfall…… Nu har  Bruno aldrig haft ett anfall vad jag vet men det sitter fortfarande i. På slutet var han lugn igen och andades djupt och avslappnat, han låg på sidan och blundade och såg ut som om han log….. Sötisen. När han skulle stå upp sen var han alldeles vinglig som om han var full. Men jag tänker att efter massage kan man ju bli lite yr också, detta är säkert nåt liknande. I bilen hem var han lugn men skällde på hundar och människor utanför och eftersom vi hade ett ärende förbi däckverkstan kunde han inte slappa hela vägen hem.

Idag var Bruno väldigt glad och pigg igen på morgonpromenaden. Även om han fortfarande var lite mer halt så hade han mer spring i benen nu. Och glad som sagt.

Nästa gång ska vi dit i mitten på januari. Tänker nog ta med Nilaq då på en genomgång. Hon är frisk men i vår fyller hon tre år så en genomgång sitter inte fel. Ibland sprätter höger bakben lite mer än vänster i galoppen och nåt problem i höften vill vi då rakt inte ha!! Tanken är ju att börja dra lite smått om det kommer snö i vinter. Och så har vi hennes hormoner. Om inte annat får jag väl bekräftat att hon är frisk =)

Nu har det börjat bli rejält halt ute. Sen i måndags har det varit is på alla små pölar på holmen men inget alls i vattnet. Nilaq tycker det är skoj med isen, hon sätter en framtass på så isen spricker och sen skuttar hon glatt vidare…. Men så betyder hennes namn också “första tunna isen” på grönländska så det passar henne som handsken =) I alla fall känns det bra om Bruno har kolla på alla fyra benen. Själv rör man sig som Bambi på isen men det finns ju broddar och de åker på nu.