Kan inte låta bli att återkomma till realityserien/dokusåpan “Huset fullt av hundar” som visas i SVT på tisdagskvällar. När programidén presenterades i höstas var det inte bara jag som tyckte det verkade vara en galen idé och konstigt programupplägg utan det blev vad medierna kallade “folkstorm”.  Samtidigt menade “producentsidan”  SVT, SKK/ Hundstallet och programledare Claudia Galli att kritikerna skulle lugna sig lite och vänta tills programmet visas. Man hänvisade till hundexperter som man valde att inte namnge förutom 2 – hundmodellcoachen Tina och dogwalkern Ewa. Ett par andra namn har förekommit men det är ffa Tina som är “experten”.

Nu har det visats mer än halva serien och kritiken mot programmet har fortsatt. Samtidigt  vill en del inte alls förstå kritiken, hundarna ser ju glada ut?!? Så varför blir bl a jag så upprörd över denna såpa? Finns det inget gott med detta? Nu borde man ju se en röd tråd och för mig ser det ut som följer:

• “omplaceringshund” har fått en ny definition. Det är hundar, påfallande ofta valpar, påfallande ofta av rasen jack russel, som behöver ett nytt hem. De har  inga problem förutom möjligen bristande rumsrenhet, åldersbetingad brist på fostran och skygghet.

• hundens ras/raser, storlek och behov är oviktiga i urvalet. Det viktiga är gullighetsfaktorn och charmen.

• familjen får noll hjälp i sina val trots att de ber om råd. De återkommande råden är  – man ska ha tiden och klicka med hunden.

• man tar inte hänsyn till familjens egna önskemål om ras/raser att testa

• familjerna bor i fina hus och ägnar sig åt många olika aktiviteter. En av familjemedlemmarna, vanligen yngsta dottern, är den drivande i projektet “skaffa hund”. En i familjen är ofta antingen inte intresserad eller rädd för hundar.

• man kan bedöma hur en hund kommer att vara efter att ha träffat den ett par timmar under en vecka, även valpar

• hundar är sociala och trevliga med alla människor och alla andra hundar de möter, direkt. De ska även tåla allt från duschning, kramar och att bli buren av folk de precis träffat.

Om jag jämför med vad bl a programbeställaren Peter Nyrén och SKK/Hundstallets representant Hans Rosenberg svarade i chatten före programmet blir jag än mer förvirrad: “..man  kunde få bilden (ur första infon) att hundarna skulle bo hos familjen under en vecka som en flock. “, “Programmet kommer att innehålla mycket hundkunskap.”

Det vi hittills sett är hundar som slussas från transportbil till familj till olika aktiviteter med familjen. Ibland får alla 6 hundar får springa runt i huset tillsammans, ibland är de en och och. Utan förklaring.  Man får faktiskt bilden att det går bra att släppa ihop för varandra helt främmande hundar i en helt ny miljö – familjens hus. I ett senare skede blir 4 hundar släppta ihop ensamma i huset som är utrustat med dolda tv-kameror och familjen sitter och tittar på vad hundarna hittar på. Detta har inget annat syfte än att underhålla publiken med hundar som stjäl kakor från bordet, dricker ut toaletten eller hoppar upp i möblerna. Speakerrösten säger  i de senaste avsnitten tydligt att “man får räkna med mer bus när flera hundar är tillsammans”. Det finns alltså inget informationsvärde i detta heller, bara underhållning.

En natt sover de sista hundarna över i huset.  I minst två avsnitt har man hundarna i bur eller (för liten) hage. Detta bryter mot lagen. Är det den “kunskapen” man vill förmedla? I de senaste avsnitten har man inte alltid visat hundarna som sover över? Har de kanske fått sova i bur hela natten och nu har man kommit på att det inte är tillåtet?

Även i de aktiviteter som visar är hundarna ibland flera och ibland en och en. Sällan framgår det varför man gör si eller så. Aktiviteterna förklaras mer eller mindre noga. Man missar ofta att berätta om t ex lämpliga förutsättningar för resp hund att delta i aktiviteten eller förordningar och  regler. Inte heller får man någon info om hur hundras eller ålder spelar in i aktiviteten. Eller att fysiskt ansträngande aktivering är direkt olämplig för växande unghundar/valpar.

Bortsett från detta och alla frågor som kommer i bakvattnet – vart tog den gedigna hundkunskap som man uttryckligen sagt sig vilja förmedla vägen? Frågor som jag tycker att man verkligen borde belysa är :

• Vad måste man tänka på när man skaffar hund?
• Hur väljer man var och vem man köper hunden av?
• Vad betyder de olika raserna?
• Vad är skillnaden mellan att ta en valp och en vuxen hund?
• Vad kostar det att ha hund?
• Hur ser livet ut om några år?

Därför blir det nästan skrattretande med Hans Rosenbergs svar i chatten angående att folk skaffar hund för lättvindigt: “…hopas att programmet också ska visa vikten av hur man går till väga att köpa hund – ett problem som SKK ibland har svårt att nå ut med. Här finns nu verkligen chansen att just visa hur man går tillväga och vilket ansvar det är att vara hundägare – bäst är om rätt hund hamnar i rätt familj, både i TV och i verkligheten.”

Vi väntar fortfarande på hur det går för hund och familj utanför tv-rutan. En av hundarna ska ha lämnats tillbaka. Varför? I ett avsnitt valde familjen att behålla 2 hundar, i ett avsnitt att inte ta någon utan istället skaffa en valp – av den ras man uttryckt intresse för från början men som inte var med bland de hundar man fick “testa”.

I varje avsnitt kan man peka på något som faktiskt ger direkt felaktig information till tittaren. T ex taxen som ska dra en stjärtlapp efter sig och stormar iväg med det gröna monstret jagande efter sig, taxen som mjällade (mycket vanlig stressreaktion) och som sattes i badkaret och schamponerades med mjällschampo, sloughin som av familjen bedöms som smådjursvänlig efter att ha fått nosa på marsvinsburen i barnens rum, sheltien som kramas hårt och ihållande av ena barnet trots att hunden försöker komma undan efter en stunds “kelande” osv.

Det har förstås visat sig att familjer som funderar på hund faktiskt tar efter det de ser i rutan. De vill ta hem ett gäng hundar som de hittat på nätet och se vilka de gillar. Om de alls gillar att ha hund hemma. Så när kommer man att börja prata om invänjning, respekt för hunden och ansvar i programmet? Den infon lyser också med sin frånvaro.

Hittills har ju unga jack russel dominerat bland de hundar familjerna får testa. Hur kommer det sig att så många jack russel söker nya hem? Vad behöver jack russeln för att må bra? Var är den sakliga informationen???

Med erfarenhet av omplacering vet jag att den som vill bli av med hunden ofta ger en förskönande bild av hunden. Dessutom har tittaren oftast ingen aning om vad som står på korten som familjen får på varje hund. Mest tycks den infon bestå av vilka tricks hunden kan och vilket godis den gillar om man ska gå efter det lilla som läses upp högt.  Så infon till tittaren är rent visuell, en käck speakerröst och Gallis leende kommentarer.  Inget att basera ett hundköp på direkt.

Så Hans Rosenbergs fromma förhoppning: “Återigen viktigt att veta hur man köper hund vilket är vår förhoppning att programmet också kommer att beskriva.” kommer på skam, avsnitt efter avsnitt.  Och så trist att programmet faktiskt inte visar just detta: hur en omplacering och ett hundköp går till.

En del av de frågor som tidigare har ställts har ju handlat kring hur hundarna har det på inspelningsplatserna och där har man hela tiden hänvisat till sina hundexperter och att hundarna har det jättebra, de får mat, rastning och vila mellan inspelningstillfällena.  Detta är ju SVT/Meterfilms egna bedömning. Som ett exempel på hur det skiljer sig mellan det visade tv-avsnittet och situationen på inspelningsplatsen kan nämnas den enda kontrollen som gjordes av länsveterinär under inspelningen. Då avbröts den aktuella aktiviteten av länsveterinären och inte av den utsedda ansvariga personalen. Det var avsnittet med hundsimmet som redan har visats. Varken Tina eller annan expert fanns enligt protokollet närvarande vid inspelningen. Denna kontroll var ändå föranmäld. När man såg avsnittet har den delen klippts om så att man får intrycket att personalen på hundsimmet sätter gränsen, att hundarna då bara ska prova att duscha. Enligt länsveterinären visade de 2 hundarna så starkt obehag i situationen att hon gick in och bröt. Så tillrättalägger man allt med klippteknik….

I grunden handlar det nog ändå om att man visar upp en bild i rutan där hundar kan hanteras lite hur som helst och ska tåla det.  Att man inte behöver ta någon hänsyn till hundens upplevelse av att kastas in in en situation med andra hundar, ny familj, aktiviteter av olika slag, osv.

Ur info- och bildningssynpunkt hade en “riktig” omplaceringsprocess varit mycket mer givande även för tittaren. Men det formatet är förstås inte lika dramatiskt som att rösta ut hundar som strax innan lekt med barnen i rutan på bästa sändningstid. Huruvida hunden som art genom denna serie blir ett objekt eller inte handlar kanske mer om tittarens än hundens upplevelse. Till skillnad från att köpa en bil eller diskmaskin har man eller skapar man en relation sin hund. Därför vore det verkligen önskvärt att få ett uppföljande avsnitt om 1 år och se om de är kvar i sina familjer.