Livet med hund bjuder gärna på överraskningar. I torsdags morse kunde Bruno inte kissa. Han lyfte på benet som vanligt men det kom inget. Eller jo, ett par droppar. Tålmodigt stod han kvar med lyft bakben men det droppade bara som en trasig vattenkran….. Flera gånger under promenaden lyfte han benet eller ställde sig i kissposition men det fortsatte att droppa. Provar att massera och att klämma. Inget kiss men en klutt gult var kommer ut…

Ringde stora djurkliniken som sa kom in, det blir röntgen/ultraljud och ev operation. Frågade om de sköt sönder stenar med ljudvågor? Det kom jag ihåg att Strömsholm gjorde med Nelson då det begav sig 2002. Nej, om det behövdes då var det operation som gällde. Eller remiss till Strömsholm.

Ringde lilla kliniken och de sa också kom in. De hade också röntgen/ultraljud och ville ha ett urinprov. Inget prat om operation. Så jag tog  en fm-tid på lilla kliniken.

Urinprov på hanhund är ju inte så svårt. Jag hade ett par plastkaffekoppar, praktiskt att hålla under magen och fånga dropparna i. Plastpåse och tejp och vi kunde åka. Framme hos kliniken tog sköterskan hand om provet och  vi fick vänta en liten stund. Det var lugnt med bara 2 katter i bur som sällskap. Upp på vågen och sen in i rummet med sköterskan, Nathalie heter hon. Veterinär Annika var på väg. Väntade lite mer. Veterinären kom, klämde, kände och lyssnade. Urinprovet var fullt av blod och struvitkristaller. Beslut om röntgen av urinröret. Jag påpekade att urater inte syns på röntgen men eftersom de endast hittat struviter i provet valde de traditionell röntgen. Bruno fick följa med sköterskan och jag fick sätta mig i väntrummet och ta en kaffe. Skickade kärlek till Bruno.

Satt och funderade över varför jag inte sett detta komma? Nelson hade ju problem med stenar och kristaller efter ryggoperationen 2002. Jag fick ordning på detta genom att barfa honom. Lite har jag haft tankar på att den mat Bruno får innehåller mycket proteiner. Men “bra” proteiner med rent kött brukar smältas bättre än spannmålsproteiner. Han har inte visat något. De senaste veckorna har vi kämpat med klåda pga allt simmande så han slickar en del i ljumsken. Kanske har han slickat även mer på snoppen? Inget jag sett men man ser ju inte allt…. Funderar även över vikten. Han väger samma eller kanske ½ kg mer än innan vi började simma. Skulle han inte gått ner alls? Eller är det vätska? Frågar om vätskan men det tror de inte.

Sköterskan Nathalie kommer ut igen med en dragande Bruno. Det hade gått bra. Han är ju så snäll och numera tål han även främmande miljöer och personer mycket bättre. Vänta en stund och så träffa veterinär Annika igen. Röntgen visade inget. Struviter syns på röntgen så hon tror inte på stopp utan kraftig urinvägsinflammation och svullnad. Antingen har han fått kristallerna pga inflammationen eller så har kristallerna orsakat inflammationen. Han ska ha antibiotika 1 vecka och antiinflammatoriskt/smärtstillande 3 dagar. Hon undrar vad han får för höften. Inget då han inte tål rimadyl och metacam. Då får det bli ett annat medel då. Hon säger inflammation. Inga bakterier. Specialfoder ska han ha, ett som löser upp struviter. Jag ska få allt av sköterskan innan jag går och hon ska även ge 2 sprutor direkt. Nytt urinprov om 3 veckor. Bara att lämna in morgonurinen på kliniken, ingen hund.

Väntar igen. Det är mycket väntan. Nathalie kommer in igen med ett paket till mig och 2 sprutor. Hon visar hur mycket jag ska ge honom de kommande dagarna. Det finns en lapp med också. Ett recept på antibiotikan. Bruno får 2 sprutor i nacken. Första går lätt. Han reagerar knappt. Den andra är seeeeeg och hon trycker nog en minut innan allt gått in. Den svider mer. Men Bruno är så duktig. Världens bästa Bruno. Sen åker vi hem. Bruno sover resten av kvällen.

Går igenom papprena och medicinerna hemma. Recept på antibiotika. Några rör med smärtstillande/muskelavslappnande. Doseringssprutor.  Urinprovsrör. Allmänna råd om sjuk hund. Inget om mat?

På kvällsrundan droppar det lite trött, kanske verkar medicinen imorgon? Nästa morgon kan Bruno fortfarande inte kissa. Ringer igen. Får en tid. Ringer kunden jag skulle träffat den tiden och möts av förståelse, vi bokar en ny tid.  Åker till lilla kliniken igen. Ny sköterska men samma veterinär. Bruno får en spruta och somnar så småningom. Det är rörigt utanför rummet så han har svårt att somna. Sen kommer veterinären igen och har med sig katetrar, saltlösning och rejäla doseringssprutor.  Bruno reagerar lite på katetern, den är rejäl och glider inte in alldeles lätt. Kanske sitter en sten i vägen i alla fall? Men sen börjar hon tömma blåsan och det är mycket vätska och “grus” som kommer. Över 2 liter när det är klart. Sen spolar hon med saltlösningen och det kommer ut vätska och grus. Det är alldeles gult och som klibbig sand. Det jag trodde var var var nog faktiskt detta klibb. Stackars Bruno. Mer spolande. Sen går hon iväg en sväng, en hund behöver akut få somna. Vi väntar. Hon kommer tillbaka och det spolas lite mer. Sen verkar det vara tomt. 2 bäckenskålar och sprutan är fulla med kiss och stenar.  Bruno sover gott.  Proverna går till labbet. Veterinären frågar igen vad han får för höften. Hon vill ge kortison och det får man inte ge samtidigt som rimadyl eller liknande. Säger att han får Traumeel och det känner hon till. Bruno får en uppvakningsspruta. Sköterskan städar av rummet. Jag ser att klockan är kvart i fyra och går ut till kassan och ber om direktreglering eftersom vi var där igår också och pengarna rullar iväg. Bruno vaknar till och jag sätter honom i bilen. Han är förvirrad men följer med och hoppar in i bilen. Veterinär Annika kommer med nytt recept på kortison som Bruno ska äta tillsammans med antibiotikan.Provet såg annorlunda ut och hon vill skicka det på analys vilket jag säger ja till, vill ju också veta.  Hon ska ringa om 1 vecka ungefär.

I kassan säger de att bolaget sa nej för beloppet understiger självrisken. Men gårdagens besök då? Det hade hon glömt och bolaget hade inte papper på det. Hon ska ringa dom och skicka igen. Och eftersom det är fredag blir det kaos. Det tar väldigt lång tid, kommunikationen funkar inte så bra. Och faxen kommer inte fram som de ska. Men till slut får de till det.  Och vi får åka hem. Bruno är helt dragen. Stannar till vid apoteket och hämtar ut pillrena. Skriver en lista på hur de ska ges så jag bara kan pricka av. Bruno sover gott i sin fåtölj. Och jag slocknar i min fåtölj.  Vi går en sen kvällsrunda och nu pinkar han. Och på lördagen har han en rejäl stråle. Tänk att man kan bli så glad för en stråle kiss. Och han är smal igen.