Maj månad och ännu en avslutning på en valpkurs. Glada och nöjda hundar och hundägare som förstår varandra bättre och som har en bra grund att stå på för sitt framtida liv ihop. Om jag tänker tillbaka så har det blivit en hel del valpkurser genom åren. Det är ju det man börjar med som instruktör och kanske också det man håller kvar i till sist?
Det har funnits perioder när jag varit väldigt less på att hålla just valpkurser, då jag hellre jobbat med slynglarna eller olika vardagsproblem. Och i ärlighetens namn så finns det faktiskt en uppsjö av instruktörer som håller valpkurser och därmed är inte efterfrågan lika stor idag som den var för bara 5 år sen.
Men i takt med att så många tittar på hundprogrammen på tv och så många skaffar hund så kommer också en annan typ av träning fram på marknaden. Förvånande ofta pratas det om hur man får en undergiven hund, en hund som vet sin plats, kurser där man använder vattensprutor, skrammelburkar och stryphalsband på valpar och annat som verkligen inte hör hemma på en valpkurs!!
Och då känns det viktigt att erbjuda det jag anser vara en “bra” start i livet med hund. Nu är jag medveten om att många verkar vilja ha undergivna hundar, något som hugger i hjärtat på mig, och en hel del som verkar tro att det är så man ska ha hund för det är den bilden som förmedlas av program som bl a GoKvälls hundskola, Hundkoll och Mannen som (…) hundar. Men det jag ofta upplever är att hundägare blir lyckliga och lättade när de upptäcker att de faktiskt inte behöver trycka ner sin valp för att de ska få ett bra liv ihop. Att det finns alternativ som ger en glad, följsam och lydig hund utan att strypa hunden eller rycka i kopplet “så det känns” i tid och otid. Och att de alternativen som inte är obehagliga för hunden eller ägaren inte ens är svåra, krångliga eller kräver allt för mycket av en som ägare. Mer än konsekvens då. Och en plan.
Och då undrar jag ju lite över varför det anses vara svårt, att vara konsekvent och att ha en plan? För man köpte väl inte hunden utan en tanke på att behöva köpa saker till den och lägga tid på träning? Eller gjorde man kanske det? Kan det vara så att man genom dessa program på tv får en bild av att man inte behöver lägga så mycket tid på träning utan bara ändra sitt sätt att hantera hunden? Skrämmande om det är så….. Och så trist för hunden. För då är det lättare att förstå önskan om en undergiven hund, en hund som inte vågar ta initiativ, som inte vågar ta kontakt med hundägaren eftersom det ofta resulterar i obehag? Men om det är så man vill ha hund, varför vill man då alls ha hund? Uppenbarligen inte som en kompis man gör saker ihop med utan då kanske det mer blir som man påstod förr; att man skaffar hund för att få styra och ställa över någon, man skaffar katt för att få serva någon…. Oavsett så är valpkursen en av de viktiga kurserna i ditt hundägande och alltför många gånger hör jag av de som kommer på enskild träning att valpkursen inte gav dom de verktyg de hade behövt.
Om du känner att du ändå inte vill gå en valpkurs, kanske för att valpen är väldigt omogen och du upplever att den blir stressad, så satsa på en grundkurs med den lite äldre valpen eller unghunden. Men passa på att utnyttja den tid då hunden är som mest formbar. Lek med valpen, ha skoj ihop, träna rumsrenhet, åka bil och buss osv. Och kanske ta en privat timme istället. Även du som hundägare är i en formbar period. För allt går att lära in även senare men att bryta gamla vanor är svårare än att få det rätt från start. Dessutom tar det tid att bygga en relation men det går fort att förstöra den.
Så vad ska ingå i en bra valpkurs? Det ska INTE vara krav på stryphalsband eller liknande. Det är BRA om man på kursen förespråkar sele och/eller breda halsband. Det SKA finnas både teori och praktik, gärna nån typ av kompendium, och i det SKA det finnas avsnitt om etologi – varför gör hunden som den gör – och hundspråk. Om man jobbar efter en bok, kolla att det är en bok av en någorlunda modern tränare. De vanligaste orden ska INTE vara dressyr och ledarskap utan relation och samspel. Träningen ska INTE vara straffbaserad. Det ska INTE vara för stora grupper, en instruktör kan bara ta hand om så och så många på egen hand. Det SKA vara välkommet med familjemedlemmar på kursen, hunden är förhoppningsvis inget enmansprojekt och alla i familjen behöver lära sig att träna och hantera hunden. Det SKA vara okej med godis, leksaker, bus. Det får gärna ingå klicker i kursen eftersom det är ett bra hjälpmedel men det är inte nödvändigt. Instruktören SKA ha f-skattsedel, det är beviset för dig som konsument att h*n sköter räkenskaperna väl. Och instruktören SKA vara försäkrad. Om det händer något vet du att det finns täckning, och även om det är ovanligt så kan det hända olyckor när man håller på med djur. Har man en IMMI-ansluten tränare i närheten borde det vara ett självklart val, immi.nu.
Sen är det en fördel om man känner tillit till instruktören och känner sig bekväm med träningsmetoderna. För hur välrenommerad instruktören än är så hjälps det inte om man faktiskt inte gillar varandra eller känner sig obekväm i träningen. Vi är alla olika och funkar med olika. Själv tycker jag det är bra med positiv förstärkning i alla former, en del använder klicker och godis, andra leker och busar med hunden. Och lita på din magkänsla, gör inget som inte känns okej. Och låt heller INTE instruktören göra något med din hund som inte känns okej…
Sen är valpkursen en av många kurser som man som hundägare går och det kommer att vara många aha-effekter och kunskaper man samlar under hundens liv. Efter några år kan ens relation se ganska annorlunda ut. Men en bra valpkurs ger en god grund att stå på. Så var noga med var du väljer att gå.