Egentligen är det inte så förvånande för nu är det fullt med nya kidd ute och fjolårets är helt förvirrade. Så de kommer in till stan.  Idag stötte vi på ett sådant på promenaden på Långholmen. Det  händer varje år så man ska inte bli alltför förvånad men det blir ändå en överraskning.

Nu såg jag det inte utan Nilaq fick upp doften på det. Och hon kan ju inte hålla sig. Dessutom hade vi precis kommit till vår lek- och träningsäng och jag hade släppt kopplet…..  Så fröken drog iväg med koppel och allt. Hej och hå. Ingen inkallning i världen funkar väl i det läget. Nu kom hon tillbaka efter 30 sekunder men bara för att kolla att jag var kvar. Många svordomar blev det när jag såg svansen försvinna uppför kullen – igen. Hann dock konstatera att hon gick i ett snyggt och prydligt sökmönster……men vad hjälper det när hon inte får springa efter vilt? Jag beslöt mig att “straffa” henne genom att gå vidare. Så stackars Bruno fick gå med mig och fick på så sätt inte heller någon lek. Jag hann gå runt kullen, det tar bara ett par minuter, så kom hon igen och la sig en bit ifrån på gräset. Men innan jag hann fram var hon iväg igen och nu såg jag rådjuret. Det förklarade ju hennes intresse för hararna på holmen har hon liksom gett upp lite på – de dyker ju ner i sina hålor och är borta så fort. Det blev ett varv till och sen kom hon och gick då ner i vattnet och drack så då kunde jag ta kopplet.  Eftersom jag vid varje rusning skrikit nej sa jag ingenting nu utan bara tog henne med mig. Nu är jag inte långsint utan det rinner av mig ganska fort men arg var jag. Jakt är förbjudet! Om hon ska jaga kan hon omöjligt gå lös. Det är ju därför vi tränar sök och spår så att hon ska kunna behärska sig.

Då kom en annan hundägare som vi ofta träffar och berättade att hon mött Nilaq på ängen och att hon hade tagit kopplet. Men eftersom Nilaq då letade efter mig hade hon slitit sig – förstår jag, hon är stark – och sprungit först åt fel håll och sen efter mig. Så då jagade hon ju inte rådjuret längre utan letade mig. Kanske var springet mest nyfikenhet trots allt…. Hursom, det slutade gott och nu är vi beredda på att de kan dyka upp på holmen nån månad framöver.

Så idag blev det ingen klickerträning utan ett helt annat test istället.