Det ska visst inte vara lätt…. Medan jag nu väntat på att få en tid i Borås fick jag ett mejl av en patients matte som undrade om jag kontaktat Artroskliniken i Söderköping. Där hade man justerat den operation som gick snett på Blå stjärnan i Göteborg. Och de hade väl varit ganska kritiska till hur ingreppet hade utförts. Eller vad man inte hade gjort kanske…… Jag mejlade i alla fall och de vill såklart göra en komplett utredning. Av ekonomiska skäl – försäkringen täcker inte hd  – vill jag gärna ha en ungefärlig kostnadsuppskattning innan men det gick inte. Däremot fick jag gärna skicka in bilderna från oktober. Jag scannade in dom och kvaliten blev väl sådär men klinikchefen såg direkt på bilderna av ryggen att det var L7S1 och spondylos. Detta har inte alls nämnts och själv såg jag först nu när jag skulle scanna in bilden på höften att det fanns en till bild…. Vid undersökningen visade veterinären ju bara den på höften. Jag blir så trött. Min känsla av att det är nåt mer har alltså varit rätt. Just nu är jag förstås ganska less på detta med veterinärer. De är också människor men hur glömmer man bort en bild? Så efter detta korta utlåtande på bilder av dålig kvalitet blir det nog en resa till Söderköping innan jag går vidare med Borås.

Filmen i början av inlägget är på Bruno (och lite Nilaq) in action. I klippet ser man hur Bruno rör sig just nu. Han har varit mindre halt än han är nu. Det är när han glömmer bort sig som han använder vänster bakben, annars håller han mest upp det. Och han lägger sig ner när vi blir stående en stund. Om detta kan bli bättre är det fantastiskt. Han ska ju inte behöva ha så ont.

Fortsättning följer.