Nu har det gått 2 dygn och Bruno kämpar på. Han har fortfarande väldigt ont, bara man kommer minsta åt benet skriker han. Nu på kvällen är det ganska svullet och det bidrar ju till smärta eftersom det trycker inifrån. Ändå har det behövts färre tabletter idag och han har en klarare blick.
Igår mer eller mindre bar jag ut honom – jag vet, inte bra för ryggen. jag känner av den idag – och ställde honom på gräsmattan vid 2 tillfällen. Och där stod vi utan att nåt hände förutom att Bruno svajjade på 3 ben. Nåja, in igen och då fick han vara kvar i hallen där han låg i princip hela dagen. Efter kvällens luftning tog han sig dock själv först in i vardagsrummet där han äntligen kissade på utlagt tidningspapper. Sen stapplade han ut i köket för vatten och mat och sen in i sovrummet där han la sig i korgen. Och sen sov han ända till ikväll när jag lyfte ut honom igen. Jag väckte honom bara för medicinerna. Lilleman. Men som sagt, under omständigheterna är läget okej och nu hoppas jag på snabb läkning. Och att jag får sova lite mer än de två sista nätterna.