Har såklart inte kunna släppa att det blev så konstigt i onsdag på sökträningen. Det ligger och maler i bakhuvudet =)
Så igår satt jag mig och funderade igenom vår sökträning. Det borde man väl göra lite då och då och inte bara när det dyker upp problem. Vi har ju inte tränat så mycket annat, i alla fall inte på kurs, och kanske kan man säga att Nilaq är otränad. Fast hon har ju fått lära sig en massa i vardagen.
Det jag kom fram till är
- jag har själv ganska begränsad erfarenhet av sök och har inte haft en tydlig bild av hur det ska se ut när det är klart. När jag inte vet kan jag heller inte vara tydlig för Nilaq.
- jag känner Nilaq som individ och vet hur vi tränat in andra saker hittills. Hon lär sig fort, det räcker ofta med en-två repetitioner. Men hon behöver få upprepa det lite då och då, bli påmind för att inte glömma
- Nilaq var jätteduktig första terminen, det gick framåt varje lektion och det var träning varje vecka
- under andra terminen lärde hon sig att springa längre ut men slutade samtidigt hålla kvar rullen ändå fram till mig. När vi tränade med en annan grupp ville hon inte markera figgarna. Andra terminen var det också träning varje vecka.
- tredje terminen har hon varit ojämn och vi har inte träffats så ofta. Nåt skick har gått jättebra, ett annat inte så bra. Ibland har hon inte velat springa ut och ibland har hon inte velat visa. Hon har inte tagit rullen alls. Tredje terminen var det träning varannan -var fjärde vecka
Det jag tänker i första hand är att
- Träningen har gått lite för fort fram, trots att hon gjort rätt har hon inte förstått fullt ut och nu när det blir svårare brister det. Stegen har kanske varit lite för stora och hon vet nu inte alltid vad hon ska göra. Det är därför hon ser så ointresserad ut.
- Eftersom hon inte har förstått kan hon inte generalisera. Nu när andra personer figgar förstår hon inte att hon ska söka dom, markera dom och visa dom för mig.
- Jag skulle ha tagit tag i rullproblemet mycket tidigare. Nu har det blivit felinlärning.
Hur gå vidare? Ja här behöver jag bolla med instruktören så klart. Men för mig känns det som att det naturliga vore att gå tillbaka i träningen, börja om från början. Det skulle betyda att
- köra med olika figgar från start och att jobba mycket med lek och godis ute hos figgen
- figgen behöver kanske inte ligga så långt ut som 50 m. Hon verkar säker på vittringen, hon är bara inte intresserad av att söka “fel” personer….
- börja med lösrulle igen. Att figgen har en rulle i handen som hunden får ta med sig till mig istället för att ha rullen hängande i halsbandet. Eller kanske en svensk rulle? Då sitter rullen fast i en ände på halsbandet. Den slänger mer när hunden springer, kanske föredrar hon att hålla den i munnen då? Kan ju testa….
Ja ja, alltid har man nåt att fundera över. Och får väl se om jag kan bolla med instruktören. Det finns ju sällan en rätt eller fel väg utan det beror ju på hunden vilken väg som är mest rätt.
Ska kolla hur irriterad hon blir av att ha sökrullen slängandes redan på em-promenaden tror jag!!
Nu ska vi ha en skön söndag =)