….gick till KS-terapeuten med Bruno. Det var dags för en ny behandling. Nilaq fick förstås hänga med i bilen men inte följa med in för hon vill gärna vara medelpunkten =) ‘

Terapeuten konstaterade att Bruno gick mycket bättre nu och att han kändes mer stadig i bakdelen. Skönt när någon som inte ser hunden varje dag kan säga det, jag känner mig mer och mer hemmablind och har nu svårt att se ev framsteg även om jag kan mäta med måttbandet och se att låret lagt ut.

Idag var det ganska lugnt, han härdade ut fast det blev jobbigt mellan varven och då fick vi övertala honom lite så la han sig igen.  Tänk vilka kämpar de är våra hundar. Men han känner ju säkert att han blir bättre även om det är besvärligt precis  när hon är där och petar. I december ska vi dit igen.  Får se hur han reagerar denna gång, tydligen lossnade en hel del i nosen på honom bland alla småben där. Hans luktsinne har definitivt kommit igång eftersom han nu är så intresserad av dofter (och mat i buskarna). Sen tyckte hon det var bra om jag fortsatte med rörelseträningen för han har definitivt mer muskler i vänster ben nu. Vi har ibland tagit en lite längre eftermiddagpromenad (inte bara kissrunda) och Bruno har då varje gång blivit haltare efteråt. Men igår gick vi lite längre igen och idag verkade han inte ha problem så det blir bättre även där. Vi längtar ju så efter skogen och nu känns det nära att kunna gå i skogen igen.

Sen svängde jag förbi några djuraffärer. Har sett ett koppel som har ett extra handtag nära fästet så man ska kunna ta ett närmare tag om det behövs. Och Bruno kan ju fara iväg efter löven nu med en faslig fart. Inte bra om han kommer ut i vägen då så ett nära handtag vore bra. Men inte hittade jag ett sånt koppel fast det finns så många sorter nu. Alla hade dock ryckdämpande koppel men precis det vill jag inte ha på Bruno. Får kolla på nätet, kanske går det att hitta där?