Idag var jag till Hundudden, ett hundträningscenter som även har en vattentrask, på Djurgården här i Stockholm. Jag hade bokat en tid till Bruno men han blev halt igår kväll och var det i morse med så istället fick Nilaq testa den.

De har en tysk Keipler som funkar som så att hunden sitter på en hydraulisk bänk som åker upp och kliver över i själva trasken där löpbandet matchar höjden. “Intressant” teknik och troligen  inte en modell jag kommer att investera i när jag köper en. Som “explosiv” hund behöll jag sele och koppel på Nilaq och det var bra för jag fick hålla hela tiden.

I alla fall fick Nilaq först åka upp, sen kliva över, och sen åka ner i vattnet. Väl i vattnet sattes löpbandet igång och sen var det bara att traska på. Efter 10 minuter i olika hastigheter stannades och höjdes löpbandet igen, hon fick kliva över på bänken, blev torkad och sen sänktes bänken. Hon hade bråttom av kan jag säga. Bilden högst upp är när hon torkas efter traskandet.

Vad tyckte hon då? Ja inte såg hon glad ut. Och hon pep hela tiden. Svårt att veta om det var själva gåendet eller att det var 30 grader i vattnet vilket är bra varmt för en malamute.

Ska se hur hom blir efteråt nu och ev kör vi igen. Bruno ska också få prova när han är bättre igen. Nu ska han få simma igen på fredag till att börja med och se om det kan få fart på benet igen.

Det var nästan omöjligt att fota medan löpbandet var igång eftersom jag fick hålla i damen hela tiden men ett par bilder från området blev det.

“Kolla matte, den hunden har grävt ner sig i trappen, hur gjorde den då? “

“Julgran har de också”

“Jag kanske kan få en bulle i cafet?”

“Är det vår tur nu”?”