Igår var jag ut till Tungelsta igen. Det var dags för Brunos återbesök hos KS-terapeuten

Det är så kul att han är glad att gå in och nu kommer han fort till ro och lägger sig på sin plats. Jag fick berätta lite om hur det varit och sen satte hon igång. Det är ju 2 områden som bearbetas, bakdelens stabilitet och funktion och så huvudet/nacken. Baken kändes bra tyckte hon och hon såg också att han går mycket stadigare och mer i balans även om benet fortfarande kan “cykla” i luften ibland.

Baken tycker Bruno också är skön när hon behandlar, han somnade till lite…  Nu när vi börjat gå i skogen igen upplever jag att han är ganska flåsig mellan varven men har tänkt att det beror på att han tappat kondis. Men hon frågade om andningen och trodde att det var nåt som satt för, kanske i nosen. eftersom han snarkar mer igen. Så när hon gick över till huvudet hittade hon en hel del “stopp” i både huvud och nacke. Inte konstigt att han både flåsat och snarkat så kanske?

Det var lite jobbigare med behandlingen fram. Lite bra var att han idag var varm om huvudet, något jag berättat om men nu kunde hon känna hur pass varmt det blir. Hon tyckte också att det var något att försöka jobba bort. Efter ett tag var det ändå ganska okej och på slutet var han lugn och avslappnad. Ny tid om 6 veckor. Och en nyhet är att hon ska börja ta emot vid Gärdet så vi tog en tid där i början på mars. Och nu får jag hålla koll på vad som händer med grabben.

Denna gång hade jag även bokat en tid till Nilaq vilket kändes bra tajmat med tanke på röntgenresultatet. Och fröken fjun for in i 180 knyck så mattorna flög för att hälsa och sen blev hon lite tveksam till om någon skulle få ta på henne på

det sättet. Klappa magen är ju bra men…..  Även här började behandlingen på rumpan och där var hon förstås spänd. Det var också skillnad på höger och vänster, vänster mer hård och oelastisk och det är väl det jag sett med den lilla kicken på höger bak i galoppen. Efter en stund slappnade Nilaq ändå av, det var ju trots allt ganska skönt och inte så farligt och sen somnade hon nästan….. men bara nästan, för hon ryckte plötsligt till och låtsades som om hon visst inte hade somnat inte!! Så la hon sig igen men i en lite mer “obekväm” ställning innan vi fick fortsätta.

Sen var det dags för nacken och huvudet och det blev då lite läskigt, det kom ett kort gurgel av överraskning. Men när hon fick tänka till så var det okej sen. Tror hon mest blev överraskad av att det hände nåt, tror inte det var obehagligt i sig. Här hade hon lite i hinnorna runt hypofysen men det släppte fort.

Överlag tyckte terapeuten att hon kändes väldigt fin i kroppen, helt harmonisk, och det var förstås skönt att höra. Hon tyckte att kanske en koll per år (eller om det händer något då) kunde vara lagom men inte mer än så.  Ska bli intressant att se om det blir någon skillnad med något efter denna behandling…..

Efteråt var bägge bra trötta även om de var pigga när vi kom hem. Men lite mat i magen och en matte som drar fram datorn funkar fint som signal för slappaläge. Sen var de som vanliga på kvällen och pigga i morse.  Bruno snusade faktiskt mer och snarkade mindre så förmodligen håller det på att rensas i kanalerna.

Jag känner mig väldigt förtjust i denna form av behandling. Så mild och så effektiv. Sen passar den bra ihop med andra bra, de förstärker varandra verkar det som. Det gillar jag.  Om du vill hitta en terapeut till dina djur eller till dig så kan du titta här