Nu har vi skare här och plötsligt blev det så mycket lättare att vara ute och gå. 2 dagar i rad har vi därför knatat runt i Flaten-området. Sist var det barmark och det blir lite spännande att hitta “rätt” i markerna.

Bruno har sin overall på och lufsar mig i hasorna, det är verkligen svårt att fota honom! Fast den inre pricken kom fram idag då han plötsligt försvann i ett buskage och sen dök upp igen tuggandes på  gammalt mörkt bröd =( Vad ska man säga, dalMATiner!

Nilaq hänger fram istället. Idag hade vi närmöte med rådjur och jag kan ju säga att i upptäcktsögonblicket finns inte en gnutta impulskontroll i damen. Däremot lugnar hon ner sig ganska snabbt nu. När de har försvunnit. Och får hon syn på dom sen hetsar hon inte upp sig lika mycket. Värst är det när de hoppar/springer så som rådjur gör när de möter hundar ute. Då står lilla fröken på bakbenen och skriker. Och jag skickar en tanke till kvalitetskontrollen på Baggen resp Flexi…. Så att låta henne löpa fritt i skogen finns inte på kartan. Kanske längre fram – tröstar jag mig med – när hon är 12 år och reumatisk….

Nilaq äter inte bröd ute, hon tar sikte på finare saker än så. Harpluttar är goda. Och all annan skit. Ibland är det kul med hund, ibland inte så…. Nu är löpet över så nu ska hon äta för alla 12 =)

Hittade kameran igen, den hade jag lyckas gömma i en ryggsäck och hänga undan. Så nu kommer bättre bilder och filmer igen hoppas jag.

Hoppas kunna dra i veckan om det bara kommer lite vitt?