Idag var både Bruno och jag hos Helena i Tungelsta för lite kraniosakral terapi. Bruno har ju varit okej sen sommaren och utan bil kom vi liksom av oss. Nu var det dags igen. Trots simning upplever jag att hans balans har blivit lite sämre och sen håller han på med sin andning/snarkande. Idag det blev mest andningen hon jobbade med och sen avslutningsvis bakdelen. Många av de problem hon tidigare känt av i hans kropp fanns inte kvar och jag har ju märkt att mycket har blivit så bra att jag faktiskt glömt hur det var! Lite jobbigt var det emellanåt men mesta tiden låg han stilla och njöt (?) med mig bredvid. Efter en timme var han ganska mör och sen var det min tur.

Ländryggen har bråkat med mig sen i julas, om det är pulsandet/ halkandet i snön, sparkåkningen eller om det bara blivit så ändå vet jag inte men det är inte kul att ha ont i ryggen. Och så ville jag att hon kollade fingret eftersom det fortfarande blir blått ibland och varken sjukgymnast eller läkare kan förklara eller verkar veta varför….. Ryggen var bara skönt och nu ska jag fortsätta stretcha så länd och kors stannar i rätt läge. Fingret hade ett eget liv visade det sig, det hängde inte riktigt ihop med resten av kroppen eller de andra fingrarna. Här kändes det ändå upp i nacken när hon höll på. Rehaben fortsätter jag förstås med, i mars ska jag ju tillbaka och visa upp hur det går. Och med optimal cirkulation ska det väl bli bra.