Inget är så kul som att se dynamiken i en flock. Man behöver inte vara studerad etolog för att fascineras av hur djuren kommunicerar med varandra och hur de samsas i grupp. Dels hundarna sinsemellan, dels katterna sinsemellan men även hundar och katter emellan.

Jag har nu 2 hundar och 2 katter. Bruno, 8 år, omplacering, tidigare ensamhund utan vana vid katter. Nilaq, 14 månader, bott med Bruno och katterna sen hon var 11 veckor. Leo, 6 år, omplacering som bott med sin kullbror Morgan sen födseln utan vana vid hundar. Morgan, 6 år, bott med sin kullbror Leo sen födseln utan vana vid hundar.

När katterna flyttade hem till mig hade de bott i lägenhet som innekatter, aldrig gågtt ut och inte träffat andra djur. På katters vis är de väldigt olika fast de är från samma kull så troligen olika pappor. Även temperamentet är mycket olika. Leo är orange med vita tecken, kraftig, långnäst och skulle kunna vara förebild för Gustav vad gäller självförtroende. Morgan är bruntabby med vita tecken, tunn och mycket känslig. Leo är självständig och kan vara ute ett par månader medan Morgan behöver mänsklig kontakt och kel varje dag.

När de först kom och träffade Nelson och Egon var det Leo som snart kom fram och började spana på hundarna medan Morgan flydde fältet i månader bara någon av hundarna tittade åt hans håll.  Däremot var det Morgan som kröp upp i mitt knä och ville gosa och umgås och han spinner som en utombordare när han mår bra =)

Leo och Egon hittade snart på en smyga-på-varandra- lek. Jag var lite orolig först eftersom hundarna trots allt är en bra bit större men jag behövde inte vara orolig, katterna var så mycket snabbare…. och hoppade högt upp och undan hundarna. Så Leo smög på Egon och Egon smög på Leo. Snart sov de tillsammans som goda vänner.

Nelson blev aldrig kompis med katterna men han tolererade dom och var snäll med dom. Morgan hade svårare för hundarna men lärde sig snart att de faktiskt var okej. Men han är fortfarande avvaktande i närkontakter även om han kan gå och snusa på dom när de sover…..

Så försvann Nelson och istället kom Bruno som inte hade någon aning alls om katter och det var lite cirkus ett tag. Men katter är smarta och de genomskådade honom snart. Bara man gick s-a-k-t-a så kunde man gott röra sig i alla rum och på alla nivåer, man fick bara inte springa. Sen blev Leo modigare och strök sig mot Bruno vilket Bruno tyckte var skitläskigt men sen var Leo faktiskt ingen man jagar längre. Morgan kan däremot fortfarande lura hundarna att jaga honom för att sen sitta och skratta åt dom från en hylla eller ett bord =)

När Egon försvann blev det en paus men sen kom ju Nilaq och flocklivet fick en ny dimension – det dröjde inte länge förrän Leo och hon var bästisar. De sover ofta tillsammans och hon puffar på Leo när han tvättar sig. Ålar han sig på rygg bredvid henne är hon där och ska slicka hans mage. Hur söta som helst.

Även när katterna är ute tycks hundarna skilja på sina och främmande. Och det är klart – de har väl lukten klar för sig även om katten sitter i en buske eller under huset. Katterna kan tassa till hundarna, ffa Nilaq när hon är för påflugen, men aldrig med klorna ute. Hundarna kan käfta katterna men drar då ofta med läpparna längs ryggen för att sen spotta katthår =) Och katterna är helt avkopplade.  Så de har verkligen hittat ett sätt att umgås med varandra och ha utbyte av varandra. Och man ser på både hundar och katter att det faktiskt är kul med en lite större flock. Hade man en kamera på hela tiden skulle många pärlor fastna på film men det mesta händer fort och i korta stunder så man får fylla minnet med bilderna istället….