Något jag upptäckte tillsammans med Nelson var att spåra och då ffa blodspår. Egon var också  duktig men han föredrog att jobba på vittring istället för att gå med nosen i backen.

Nu har jag två riktiga spårare som växlar bra mellan spår och vittring. Och eftersom bägge är “nybörjare” har det varit ganska enkelt att lägga bra spår till dom. Tredje spåret lades vid jul och det blir alltid lite annorlunda i snö.  Lättare och jobbigare på samma gång. Lättare för oss att se var spåret går (om det inte snöar igen då) och även lättare för hunden att följa eftersom det inte blåser bort (om det inte snöar igen då). Jobbigare att gå för oss (haha) och hundarna kan börja slarva om de tycker det blir för lätt….

Iaf hade vi väldigt roligt och pga snön hängdes skanken i träd resp buskar.  Det blev bilder på Nilaq: