Lillfröken har nu kommit ur sitt första höglöp och det har varit en upplevelse måste jag säga.

Hon började löpa den 22/12, gick in i höglöp den 1/1 och igår den 7/1 var sista och väldigt desperata dagen. Idag är det definitivt efterlöp. Första veckan blödde hon lite för att den 30 och 31/12 slaska i pölar. Under höglöpet blödde hon inte så det syntes men nu blöder hon lite igen.

Bortsett från blodet är det beteendet som varit påtagligt annorlunda. Från ett lagom glatt intresse för mötande hundar men ovilja att låta dom nosa för ingående så var hon de 3 sista dagarna i höglöpet desperat att bjuda ut sig och hade nog gärna fått till det men vem som av de vi råkade möta. Att låta fröken springa lös fanns tyvärr inte på kartan men det rörde sig om bara 3 dagar och det kan man leva med.

Bruno har tagit det med ro. Bortsett från att han blev magsjuk under 2 dagar har inget märkts förutom att han varit trött.  Men så har det varit kallt också. Och fröken har varit väldigt trött. Och lite dålig i magen igår=sista dagen av höglöpet.

Många har frågat om jag tänker kastrera henne och just nu måste jag säga tror inte det. Men vi får se för det beror ju på hur hon mår under och efter löpet. Och det behöver hon löpa ett par gånger till för.  Lillfröken blir stora fröken =)