Upp 5.30 i morse som planerat, en kort(are) morgonpromenad och sen iväg.  Framme i Söderköping kvart i nio, en snabb rastning  av bägge hundar och så in med Bruno.

Jag älskar den här kliniken där varje hund tas emot som en rockstjärna 🙂 Bruno vägdes, ca 32,5 kg, och sen klämde veterinären Krister på honom. Han var väldigt imponerad av Brunos  muskler! Nu är det svårt att veta om han överdriver men han sa i alla fall att han var van att se smala hängande stumpar efter en sån här operation, inte ett fullmusklat starkt ben som tål att stå på. Han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb. Det var ju kul att höra. Bruno dansade runt och tyckte det var mysigt med uppmärksamheten men han går inte överstyr med dessa två, veterinären eller med djurvårdaren vilket gör mig extra glad. Som så många blev de förvånade över att han fyllt 10 år, han är ju så pigg och aktiv.

En bild ville de också ta och det gjordes utan lugnande. Bruno lät sig hanteras så snällt och låg stilla medan en plåt togs. Han fick förstås mycket beröm. Bilden visar status ganska tydligt, om man tittar där spikarna sitter så är det en enda bit med ben nu. Spikarna har fixerat en den stora benbiten som låg löst mellan knä och underben och som nu sitter där den ska. Lite artros kan man se dels på knäskålens “undersida” (mot höger) och dels på underbenets ovansida (mot vänster). Möjligen kan den senare ge upphov till nya problem och som vetten sa, på en ung hund hade man gått in och putsat. Men Bruno kommer troligen inte hinna få besvär av detta.  Så nu är utmaningen att behålla musklerna och hålla dom i fin form. Och de vill gärna ha en film då och då. Och självklart får jag höra av mig om det skulle vara nåt.

På hemvägen ringde jag och bokade in en ny simtid 🙂