Ja i tisdags åkte jag på en lite längre utflykt. Bilen gick ner till Småland, lilla Hestra som väl mest är känd för sina handskar och för skidområdet Isaberg. Det var i skogarna runt som vi hade hyrt en stuga över Kristi himmelfärdshelgen och det var där katterna trivdes lite för bra så de stannade kvar.

Nu hade Morgan, den gråspräckliga katten, skickat en massa hemlängtan och efter att han även synts vid stugan åkte jag ner. Det är 39 mil enkel riktning så det tar ju en stund. Men hundarna var ju med och även mamma följde med som sällskap. Så vi hade ganska kul. Vi var framme vid 15-tiden och blev kvar till halv sju. Men ingen katt kom. Han var nog där men det där sista steget, att ge upp friheten och komma in, det blev för stort. Nåja. Hundarna fick tonfisken, jag fick en massa nya myggbett men  vi klarade oss utan fästingar.

Ja det var ju 39 mil hem igen. Konstigt nog är det ju aldrig lika kul att köra tillbaka, särskilt med ogjort ärende, men vi stannade och fikade och fick oss en hel del skratt även på hemvägen. Hundarna var nog de som tyckte det var tråkigast för det blev bara en massa bilåkande och en pyttepromenad i skogen. Nilaq var  väldigt missnöjd med detta och uttryckte det också högljutt.

Väl hemma ställde jag in kattburen i källaren igen så får vi se när det blir aktuellt igen. Kanske på senhösten…. Då kanske bägge vill komma in igen för i snön vill de nog inte bo ute….