I tisdags var vi då på återbesök hos veterinären och röntgen.  Det behövdes bara en plåt för att ställa diagnosen: C-höft. Det var ju inte så roligt fast ändå väldigt mycket bättre än vad jag hittat på i min oro, en höft kan jag nog hantera. Jag får försöka tänka som jag gör när jag träffar andra hundar.

Planen är att

• hitta en bra kombination av tillskott för leden
• hitta något anti-inflammatoriskt som funkar när nu inte de vanliga preparaten gör det
• sätta ihop ett träningsprogram för att få maximal muskling med minimal belastning av leden
• slimma ner grabben till idealvikt (istället för nuvarande trivselvikt)

Lite ironiskt är det väl att Bruno nu i somras förvandlades till en badhund och själv springer ner och ställer sig i vågorna … Numera finns det förutom 2 hundsim även 1 Water-walker i Stockholm och så finns förstås rehabavdelningar på flera av djursjukhusen. Nu ska vi bara hitta rätt lösning för oss.

På fotot ligger lilleman och sover på röntgenbordet.

Annars rullar dagarna på. Bruno får inte leka eller rusa runt men han är duktig på att gå lös….om inte löven yr i vinden – då kan inget stoppa honom.  All mat blandas upp med havrekli för viktminskningen.  Det blir några varv på madrassen också. Så om ni som läser har några bra tips så tages de emot med tacksamhet!