Brunos årskrönika

with Inga kommentarer

Det har på sätt och vis varit mitt år tycker jag! I januari var det mycket snö och eftersom det var jobbigt att gå i fick jag simma 1-2 ggr i veckan. Det blev riktigt kul till slut. Det blev även en del mysiga promenader och Zeppo var hos oss ett par dagar men då blev jag så halt av lekar och promenader så han kom inget mer….. Det som var dumt var att jag fortfarande skulle gå på diet.. Ett dumt ord tycker jag!

I februari gick jag på kurs. Den var konstig men okej. Bäst var massagen, sämst var speglarna på väggen. Jag var tvungen att skälla på den där pricken hela tiden faktiskt.  Och han skällde tillbaka…..

Det var kvar snö länge så jag simmade på hela våren. Men hältan blev bara lite bättre… Så i slutet av mars kunde jag plötsligt inte kissa! Asjobbigt var det. Tänk er själva att stå där och lyfta benet och inget kommer….. Herrejisses, ont gjorde det också. Så jag fick åka och hälsa på ett ställe med en massa hundar och katter och en kanin som glodde på mig och sen klämde en tant på mig och sen fick jag en spruta och så fick jag åka hem igen. Men inte kunde jag kissa bättre för det….. Nästa dag åkte vi dit igen och då fick jag sova en stund och sen var jag inte kissnödig längre! Och sen blev det bättre. Fast jag fick annan mat då och det tog ett tag innan jag tyckte att det var gott för innan åt jag färskfoder och det gillade jag! Kanske lite för mycket faktiskt för nu fick jag så himla lite mat plötsligt för jag skulle banta! Har ni hört vad tokigt!?

I april smälte snön och jag blev lite mer rörlig igen. Sen var vi och träffade Kari och han är lite läskig. Man ska titta honom i ögonen och så skriver han en massa och sen får man droppar. Fast jag gillar hans droppar!

Maj var väl inget speciellt direkt, vi var ute mycket mer, det var skönt.  I juni åkte vi och bodde till skogen och min kupp lyckades äntligen! Jag jagade iväg Leo så han sprang till skogs. Ha! Där fick han! Och tack och lov så gick Morgan också iväg dagen därpå. Så himla skönt att slippa småkillarna! Fast matte vart visst ledsen. Men hon har ju mig!!!

I slutet av juni åkte vi på utflykt igen och nu somnade jag ganska omgående. När jag vaknade hade de skurit sönder hela mitt ena ben! Ojojoj vad ont jag hade. Och vad illa jag mådde. Men man är ju en seg grabb så det gick över ganska fort. Men jisses vad jobbigt det var att lära sig gå på nytt. Det blev mycket på 3 ben. Tur jag är en stark kille. Och sen fick jag ju simma igen så då blev jag starkare. Och sen blev det en massa konstiga övningar. Hela sommaren höll matte på. Och faktiskt på hösten också fast då var det andra övningar vi gjorde. Eller vaddå vi, det var ju jag som fick göra allt.

Tur att jag fick lite extra igen då i augusti när vi var till Helena i Tungelsta. Första gången var jättejobbig, jag förstod inte vad hon gjorde och det blev himla jobbigt i kroppen och i huvudet. Usch. Jag  var helt slut efteråt. Men det blev bättre gångerna efteråt under hösten.

Men först var vi på kurs igen i september. Det var roligt att träffa Riekje igen och hennes kompis Janine. Och så jobbade matte mycket med mig den helgen, det gillar jag 0) I slutet på september fick jag följa med matte och jobba. Det var intressant. Inte för att jag orkade lyssna på allt hon sa men intressant att se vad hon gör. Och så hade jag en soffa för mig själv. Det var uppskattat.

Sen var vi tillbaka på kliniken och jag fick sova denna gång också men nu gjorde det inte ont när jag vaknade igen. Bara lite träningsvärk. Men alla verkade nöjda så då var jag också det.

I oktober firade jag 3 år med nya matte! Tiden går fort. Men jag tittar inte bakåt utan lever i nuet och det är helt okej. I oktober fick jag träffa Helena igen och nu var det skönt och avslappnande och inte ett dugg läskigt. Jag somnade faktiskt till en stund…..

Det blev en tur till Småland igen i november men tack och lov höll sig katterna borta! Yes!!! I november började vi spåra igen. Tur att matte ryckte upp sig och vi äntligen kom ut igen. Det är såååå roligt. Och jag är väldigt duktig. Även om jag inte hittade skanken så jobbade jag på.

Och nu i december har jag fått börja simma igen. Alla var väldigt imponerade av hur bra jag är nu! Så är det när man tränar varje dag. Då blir man stark och kan simma bättre. Det var kul att komma ut till Tobbe igen fast hans hund gillar jag inget vidare.  Och sen var vi iväg till den trevlige  veterinären igen och denna gång behövde jag inte sova. Alla var så charmade av mig. Jag är ju en väldigt trevlig prick så det förvånar inte mig alls. Nu är året snart slut och allt är bra med mig.