….och kanske inte av den roliga sorten.

Det har varit en del turer kring min mamma som har legat på sjukhus vilket tagit mycket av mitt fokus och min kraft.

Och så står jag där igen och knackar på den ökända väggen och där vill jag verkligen inte hamna så jag har dragit ner på allt som kan dras ner men det är ju lättare sagt än gjort :/ Skillnaden mot för tio år sen är förstås att jag nu förstår tecknena och kan agera. Men det är förstås inte bra att ens befinna sig i gränslandet.

För några dagar sen upptäckte jag att Nilaq lyckats klia upp kinden och i värmen blir det fort rena bakteriebomben 🙁 så nu är det badda rent såret flera ggr/dag, ge örter och hålla tummarna att vi får bort det.  Hon är också pms-ig nu, kissar som en karl och har ett överdrivet intresse för andra hundar…. Definitivt löp på g!

Frans har också varit lite annorlunda, bl a skällt på joggare (?) och gjort utfall på hundar igen…. men jag skyller nog på förra veckans behandling och värmen….. Han rör sig lite lattjo ibland så han är nog rörligare i ländryggen och spänningar som släpper kan ju kännas…..

Och så blev det varmt. Vi får väl se om det håller i sig eller om det går över igen om några dagar. Både hundarna och jag behöver några dagar att anpassa oss. Lite bra vore det förstås om det kunde torka upp i skogen och de äckliga fästingarna dra sig tillbaka, de har haft det alldeles för bra denna fuktiga “vårsommar”. Så ett par dagars hetta blir bra. Men fy så sega både hundarna och jag blir i värmen….