Ja lite otippat i mars men idag var det både dimma och rimfrost i skogen. Ganska vackert för allt blir som ett svart-vitt foto.

Och isen sjöng för fulla muggar. Så att folk satt ute alldeles ensamma och fiskade kändes lite våghalsigt men så känns det varje år. Påmindes idag om när Egon sprang ut på isen efter en limpa och brakade igenom och inte kom upp. Mitt i natten var det, ingen mobil hade jag med mig, en hysterisk Bruno och jag försökte hitta på att komma ut och dra upp hunden utan att själv gå genom isen….. Det gick ju bra den gången eftersom det kom en kille som ringde larmcentralen som skickade ut dykare från brandkåren och Egon hittade att stå på fundamenten under bron tills de kom men det hade kunnat gå illa. Ja fy, isen ska man ha respekt för.

Fikapaus blev det förstås, på stora bryggan, och tänk att kaffet alltid är så gott utomhus. Hundarna fick äta lite korvbitar och var nöjda de med.

Bruno var på ett strålande humör, sprang och busade nästan hela vägen. Han är så pigg nu. Blir glad i hela hjärtat när han har såna dagar. Tänk att han fyller 10 år om en dryg månad. Inga tecken på förgubbning här inte. Fröken Nilaq fick gå i midjebälte hela vägen. Hon löper ju och så har vi passerat 1 mars. Flera intressanta spår ville hon sticka efter men nu fick hon stå och nosa ordentligt istället.

Det var delvist väldigt isigt (fortfarande!) och där blev det också trixigt att gå, i alla fall i nerförsbackarna. I uppförsbackarna  funkar det ju med broddarna men nerför ville hon springa idag och då glider jag trots broddar …… Värst blir det när tjejerna ska rejsa med oss hängande efter i kopplena =) Vi klarade oss i alla fall från att dratta omkull, Bruno gled lite men han har upptäckt att om man springer så  trillar man inte. Hästbajs hittade de också att smarra på, fruset som isglass. Så nu sover de gott.