Ja nu har vi äntligen snö och kyla i Stockholm och vi har kunnat träna en hel del drag under januari. Som sörlänning har jag aldrig stått på en spark tidigare men det visade sig inte vara alltför komplicerat. KickSparken ser ju inte ut som en vanlig spark men funkar som en sån.  Vår har en broms också men än har den inte behövts, det funkar utmärkt att bromsa med foten 🙂 Och ja, ibland behöver man bromsa!

Än har vi kört tjejerna en och en och de har helt olika teknik (inte oväntat eftersom de är varandras motsatser i så mycket). Nilaq tycker om när det går undan men orkar då inte dra så länge medan Qilaq inte har lika bråttom men då drar längre sträckor. Vi ska väl köra dom tillsammans också så småningom och det blir spännande att se hur de gör då. Hamnar de bredvid varandra nu blir det fortfarande bus……

Bruno då? Ja i början sprang han och skällde på sparken men nu springer han med eller bakom. Och drar Nilaq iväg i galopp går han med Qilag istället som går med sin matte i midjebälte. Det gick faktiskt ganska fort för honom att acceptera

sparken. Vi använder oss av varandra som “hare” ibland men det behövs mer sällan nu, själva draget verkar ha kickat in för bägge brudar. Och för oss, det här är verkligen kul! Synd att Bruno inte kan dra, nästa prick kommer också få testa detta, särskilt som jag nog inte kommer våga stå på skidor efter hund. Fast man ska aldrig säga aldrig….. Tyvärr lite svårt att filma medan man står på sparken men vi får se om det inte kan bli nån liten filmsnutt i alla fall.

Bruno simmar på, nu är vi tillbaka i en gång per vecka och han har bråttom in och uppför rampen. Sen liknar det kanske mer vattengympa för seniorer men han simmar väldigt jämnt och fint nu. Vi pratade om att testa utan flytväst och med bara en sele snart och se hur mycket bärkraft han har i sina simtag. Han är så lugn och sansad nu i bassängen, helt i kontroll och nu stänker det sällan över kanten på poolen…..

Fingret, ja vad ska jag säga om fingret? Läkare och sjukgymnast är nöjda med resultatet. Jag hade nog hoppats på bättre rörlighet i det. Nu får jag sitta och stretcha det en lång stund på morgonen och lite då och då under dagen. Men handen funkar ju och förhoppningsvis kommer även känseln i fingertoppen tillbaka helt så småningom.  Nu i veckan fick jag även klartecken att använda handen fullt ut, alla hundkoppel i samma hand med andra ord 😉 Och jag kan planera vårens kurser, det har fått ligga på sparlåga så länge jag inte vetat hur fort handen skulle gå att använda.

Nilaq har precis passerat höglöpet och jag märker att jag blir mer och mer bekväm med hennes hormoner. Bruno brydde sig inte alls denna gång men det är några dagar kvar så vi får se om det kommer nån reaktion nu på sluttampen. Skönt varje gång Bruno kan koppla av trots dofter och uppvaktande trånande tik….

Vi avslutar väl med en liten simsnutt =)