Frågan gäller förstås kedjning av delmomenten till det färdiga momentet.  Det betyder att man plockar isär ett beteende / en övning i minsta delar, tränar in dessa för sig och sen sätter ihop delarna igen till hela beteendet/övningen.

I klickerträning jobbar man oftast med baklängeskedjor. Det betyder att  när hunden kan alla delar i ett moment så sätter man ihop allting genom att börja med den sista delen, sen sätter man den nästsista framför så hunden får utföra den nästsista delen som följs av den sista som den redan kan. Hög igenkänningsfaktor ska fungera både som belöning och öka chansen att hunden gör rätt för när den gjort det nya kommer det den redan kan.

Ett exempel på baklängeskedja är att lära hunden städa. Hela momentet ser ut så här: hunden går ut och hittar en sak på golvet som den tar i munnen och bär till en bestämd plats/korg och där släpper saken ner i korgen. Sen går den bort igen och när den hittar en sak på golvet tar den upp den osv. Så detta lär man in  med att hunden först lära sig de enskilda delarna: att ta upp och släppa en sak igen och att bära en sak i munnen medan den går. Sen sätter man ihop det hela baklänges: 1) hunden får släppa en sak i korgen/på en bestämd plats. 2) hunden får bära saken ett par steg mot korgen och släppa saken där 3) hunden får lyfta saken från golvet och gå ett par steg mot korgen och släppa saken där 4) hunden får gå själv till en sak som ligger på golvet, lyfta den, bära den mot korgen och släppa den i korgen. Sen får den hämta 2 saker och sen flera saker efter varandra.

Men ibland tränar man in saker framlänges, dvs när hunden kan en sak läggs en ny sak till och sen när hunden kan utföra dessa två korrekt så läggs en ny sak till igen. Det man brukar säga är att framlängeskedjan leder till större osäkerhet hos hunden för så fort den lärt sig något kommer en ny oförutsedd sak medan i baklängeskedjan skapas säkerhet hos hunden som så fort den löst det nya kommer in på säker mark = vet vad den ska göra.

Om man skulle framlängeskedja städa blir det istället att 1) hunden ska lyfta en sak från golvet  2) hunden ska gå fram till och lyfta en sak från golvet  och börja gå  med den i munnen mot korgen som står nära 3) hunden ska gå och ta en sak i munnen och gå och lägga den i korgen 4) hunden ska gå och ta saken i munnen och bära till korgen som nu står en bit ifrån och släppa saken i korgen. 5) hunden ska gå och hämta  en sak, bära till korgen som nu står där den ska stå och släppa saken i korgen och sen gå och hämta en ny sak och bära till korgen…osv.

Det kan tyckas som att det inte är någon skillnad på fram- och baklängeskedja men prova gärna att lära in på det ena eller andra sättet med 2 olika hundar. Eller två olika men lika långa moment med samma hund.  De flesta kommer nog att märka att det går fortare baklänges. Och ibland är det svårt att förstå varför men hjärnan funkar så, den gillar att känna igen saker.

Så när jag ska lära hundar saker väljer jag vanligen baklängeskedjan. Men går jag kurs blir det som kursledaren säger. Och man skulle ju inte lära sig nytt om man inte utmanar sig själv ibland.

Ett exempel är sökträning. Norska Canis har gett ut en bok om sökträning enligt klickermetoden dvs dela upp i små delar, träna och sätt sedan ihop igen i baklängeskedjor. Det färdiga momentet i sin helhet: hunden går lös vid sidan på stigen – hunden sätts – hunden skickas av föraren rakt ut från stigen enligt anvisning – hunden springer ut i sökrutans djup och letar figurant – om hunden inte hittar kommer den tillbaka till föraren / om den hittar springer den fram till figgen och tar rullen i munnen och springer tillbaka till föraren – när hunden kommer utan rullmarkering skickas den ut på nytt av föraren / när hunden kommer med rullen i munnen ska den kopplas upp och sen i koppel visa föraren var figgen finns –  när figgen är hittad går man tillbaka till stigen. Man går sen till nästa sökruta där hunden får sätta sig och sen blir skickad igen.

När jag för många år sen gick en helgkurs på Hundens hus med Egon var det instruktör som arbetade enligt klickermetoden och vi började med att hunden fick göra “det sista” dvs påvisa figgen. Egon fick springa till den platsen där figgen fanns gömd och fick belöning av figgen. När det satt skulle Egon av figuranten (som satt 3 m ifrån) ta rullen i munnen och gå till mig, släppa rullen, bli kopplad  och sen fick han påvisa figgen och få sin belöning. Vi tränade först påvis och markering och sen de andra delarna separat som att ta rullen i mun när man hittar figge,  springa ut lös till figge, springa lös till ägare med rulle i mun… Tyvärr rann träningsgruppen ut i sanden så vi kom inte så långt. Vad jag har hunnit läsa i Canis bok är upplägget ungefär samma. Tanken är dels att det ska bli lättare för hunden och därmed ge en snabbare inlärning. Och så ska man kunna kvalitetssäkra varje litet steg, det ska sitta som berg innan man lägger ihop de olika delarna.

Nu när jag gått kurs med Nilaq har vi istället jobbat med framlängeskedjor.  Och jobbat med motivationen i själva arbetet. Först busar figgen med hunden för att springa ett par meter och hunden får då springa till figgen och ta leksaken och busa. Nästa steg är att figgen busar, springer ett par steg och hunden springer dit, tar leksaken och springer tillbaka till ägaren – helst med leksaken. Eftersom hunden inte “vet” att den ska springa tillbaka till ägaren ropar ägaren på hunden. Nästa steg blir att figgen hukar bakom ett träd och hunden hämtar och springer tillbaka och blir kopplad. Nästa steg är att hunden springer till den “gömda” figgen och hämtar leksaken, springer med den till ägaren som kopplar hunden och sen ropar figgen på hunden som får påvisa figgen.

Jag blev ganska förvirrad i början eftersom jag är så inkörd på baklängeskedja men gjorde som jag blev tillsagd. Och det har funkat bra. Nilaq springer glatt ut till figgen, tar rullen i munnen och springer sen till mig där hon blir kopplad och sen får hon visa. Det jag dock ser nu under termin 2 är att vissa saker inte sitter även om vi redan kör hela momentet. Hon spottar ut rullen på väg till mig. I det läget känns det svårt att påverka eftersom hon redan arbetar självständigt över långt avstånd. Och hon tar rullen direkt när hon hittar figgen. Och eftersom avståndet redan är långt, vilket ger bra fart, vet jag just nu inte hur jag ska backa utan att tappa motivationen som nu är hög. Det jag provar nu är att när hon kommer så får hon inte visa innan hon tagit rullen i munnen och efter 3 såna repetitioner såg det ut som att hon hade rullen i mun nästan ända fram till mig. Antar att det bara är att traggla på och lita på att hon kommer att ändra själv om man påminner henne när hon kommer….  Eller så börjar jag träna delmomenten enskilt igen. Men då behöver  jag tänka till och fundera över hur dessa delmoment ser ut nu och hur jag ska dela upp det som redan är en kedja. Nåja, alltid bra att ha nåt att fundera över =)

Och nej, jag tycker inte att det finns rätt eller fel, det är helt enkelt olika sätt att träna på. Och jag tänker att “framlänges” passar bra på vissa moment och “baklänges” på andra. Men att döma av min egen förvirring under förra terminen kan jag tänka mig hur förvirrande träning ibland kan uppfattas av hundarna, just om man byter mellan olika “metoder”.