Ja igår var det sökträning. Det har varit torsdagkvällar men med höstmörkret måste vi träffas tidigare och att få ihop 4 personers almanackor – ja ni kan ju tänka er. Så det blev igår och sen blir det nog en lördag längre fram.

Vi blev 2 ekipage igår och nu skulle vi eller hundarna söka personer de inte umgåtts med tidigare. Det var 2 unga killar som ställde upp, det tackar vi för!! Vi drog lott och Nilaq fick börja. Den här gången tittade hon ganska ointresserat åt bägge hållen när vi gick mot sökstället, gav inga ledtrådar. Vi hade vår stig som vi gick längs och fick veta på vilket avsnitt första resp andra figgen var. Men inte åt vilket håll de låg utan det skulle vi själva lista ut. Nilaq visade inget direkt men jag valde det håll som vinden kom från och skickade henne åt det hållet. Eller försökte. Inte ville hon gå ut och kolla. Utan hon lullade runt lite och vinden kom ju från det hållet så hon stod och vädrade men det triggade inte igång henne. Sen provade kursledaren att skicka henne men samma sak, hon gick runt lite utan att ge sig ut. Så figgen fick ropa hennes namn. Det hörde hon men först på 3e ropet satte hon fart. Och kom tillbaka efter en stund dock utan rullen i munnen. Koppla och påvis. Inte ville hon visa heller. Kändes mer som en promenad i skogen…. Men så bad vi figgen ropa igen och då visste vi ju  var han var och Nilaq gick dit och fick godis men hon vart liksom inte glad som hon brukar vara. Hon hade i alla fall varit fram till han innan hon sprungit tillbaka även om hon inte tagit rullen.

Tillbaka till stigen och gå längs den och till nästa avsnitt. Nilaq visade inget nu heller men jag skickade henne åt andra hållet. Hon ville inte ut nu heller och efter samma “trams” som innnan fick figgen ropa och då sprang hon ut. Kom tillbaka ganska fort utan rulle men vi antog att hon hittat honom.Hon ville inte visa riktigt nu heller men jag började gå lite sakta och plötsligt blev hon på och jag sprang med och så kom vi fram till killen. Men denna gång hade hon inte kommit fram till honom utan han berättade att hon sprungit jättefort och hoppat över honom och sen sprungit tillbaka till stigen. Eh, jaha? Kanske är det skendräktigheten? Eller att hon befinner sig i en svacka?

Nåja, nu fick vi vila och det var Lokes tur. För honom är det en utmaning att söka efter manliga figgar, han skäller gärna på män men det gick bra för honom. Han ville först inte ut heller men så kom han på och sprang ut fint och även på andra figgen sprang han fint. Lite skall men inte mycket alls.

Nu var det lite halvmörkt men vi körde ett skick var till. Så på med allt på Nilaq igen och skicka. Hon visade inget men pinkade på ena sidan stigen så jag valde den och fick jag veta att jag/hon valde rätt håll (mest för att hon ska lyckas i detta skede). Men samma visa igen, hon ville inte springa ut. Så nu får jag klura lite på varför hon gör så? Men jag tror att en viktig sak är att hon älskar att söka just kursledaren och när hon står bredvid vet hon ju att det är en annan där ute och då försvinner en stor del av hennes motivation. Så hur lösa detta? Många roliga andra figgar med mycket skoj belöning kanske? Eller träna oftare? Kanske blir det för långt mellan gångerna nu. Vi var ju borta en gång också. Och nu blir det kanske en månad till nästa som även är sista gången.

Avslutar med en bild till på Nilaq där man ser mer detaljer på västen. Och ja, hon har även ett matchande sele och koppel men det hittade jag inte när vi skulle iväg så det blev lite “colour clash”. Västen är måttbeställd hos www.doglegdesign.se