Idag blir det bilder på leriga hundar =) I lördags tog jag en runda med hundarna vid Ågesta. Det var mysigt, vi hade skogen nästan för oss själva och jag gick en lite annan sträckning. Eller inte så annorlunda men jag följde draghundsslingan och den brukar jag bara gå bitvis. Började med en stadig uppförsbacke vilket varken Bruno eller jag uppskattade men sen var det mer som vanligt, fast det blev som att gå rundan baklänges…. Denna gång testade jag en ny app, Runkeeper. Den pratade! Vilket var både kul och irriterande. Kanske bra ffa om man springer?
Det var delvist ganska blött efter regnen och i värmen som var hoppade hundarna nog i precis alla lerpölar de hittade och de var många 🙂 Det blev en liten paus vid den nästan helt igenvuxna Kvarnsjön och hundarna fick leta lite godis och plaska på medan jag drack medhavd kaffe. Att kaffet alltid är så mycket godare ute! Bruno var pigg och glad hela tiden och hoppade över trädstammar och andra hinder. Nilaq fick också springa lös en liten stund vilket hon klarade väldigt bra men så efter en stund blir det liksom mer spring och mer fart och längre avstånd och sen var hon “borta”. Men bara ett par minuter tack och lov innan hon kom tillbaka och sen fick hon då gå i koppel resten av rundan. Det är lite lustigt med Nilaq, det är ju inte så att hon sticker direkt utan hon är duktig och håller kontakt men sen kommer ett ögonblick där hon fått upp farten lite och inte kan sluta springa och sen när hon kommer tillbaka är hon nöjd och låter sig gärna kopplas. Om jag bara kunde vara säker på att hon inte skulle dra om det blev ett möte med vilt kunde hon gärna få gå lös men det var ju detta med impulskontrollen. Och det blir tydligt i longeringen just detta med lite rusher för att sen vara mer sansad. Får se hur det blir med kallare väder sen i höst.
På söndagen gick vi vid Flaten med C och henne Asta. Tyvärr kom Nilaqs sämre sidor fram, det är nog löp på gång igen, om en sådär 2 månader, och hon gav sig på Asta 2 ggr. Först la hon tassen på henne när vi hade möte med bärplockare och Asta som är tibbe kan larma på människor. Det tyckte inte Nilaq var bra och la en tass på ryggen och då lackade Asta förstås men det blev mest fräs. Sen när vi satt och fikade var Nilaq väldigt gosig med C och efter en stund rök hon på Asta som svarade och de höll väl på lite för länge så jag slängde min ståltermos i backen och de bröt. Inga skador alls, det låter ju alltid mer än vad som händer, men det kändes onödigt att låta dom hålla på. Så nu får Nilaq kalk på maten igen och jag hoppas det dämpar henne. Och tanken på kastrering kommer ju igen eftersom valpar inte är aktuellt och nu är hon dryga 3 år så det vore väl inte fel. Men eftersom hormonerna nu dragit igång får jag vänta till våren. Och våndas lite mer över beslutet.
Mitt i skogen drabbades vi plötsligt av oljud, ganska otippat en söndagsmorgon. Det visade sig vara ett “beachparty” på den strand vi annars går ner på, fikar och låter hundarna bada vid. Lite egenhändiga avspärrningar längre fram på vägen och en otrolig ljudnivå kändes sådär. Men tydligen hade någon annan tröttnat för sen passerade polispiketen och en extra bil oss på väg dit….
Igår åkte jag även och tittade på hus. Dels ett som jag sett utvändigt redan och var nyfiken på och dels ett utvändigt. Det första var gulligt och fint men inte “mitt” och dessutom var de anmärkningar som fanns i besiktningsprotokollet alla kring ev fuktskador…. Det andra var fint och låg bra som lantställe men kanske lite långt ut som permanentboende. I alla fall om man ska åka sträckan de flesta dagarna i veckan. Så projekt rensning fortsätter i väntan på att rätt hus dyker upp 😉