Idag var vi hos homeopaten igen. Nu var det ett tag sen och jag har nog gått och längtat lite efter den här dagen. Som vanligt blev det “läxförhör” om hur jag och hundarna mår.  Han hade en lång lista av frågor som både gäller rent fysiska symptom men även den mentala biten. När han var nöjd och hade antecknat allt tog han sig tid ett par minuter och klappade om hundarna ordentligt.

Och jag kan inte låta bli att jämföra detta besök med besöket på vårdcentralen hos min s k husläkare. Där går allt rasande fort när man väl kommit in till läkaren. Det gäller att så fort som möjligt hitta  vad som är problemet och sen vilket piller som kan funka. När jag frågar om vad det eller det ska ha för effekt är svaret vanligen att det tar bort något, en smärta eller ett symptom. Sen verkar journalföringen vara lite så där för jag får nästan varje gång redogöra för symptom och ev biverkningar och förklara samma saker.  Om jag frågar hur dessa hänger ihop får jag svaret att det gör det inte….

Bemötandet och tankesättet skiljer sig åt i dessa två världar. Och aldrig mötas de två. I alla fall inte i Sverige. Konstigt nog kan de mötas i andra länder som Norge, Tyskland, Storbritannien, Italien, USA m fl. Där kan både läkare och veterinärer  vara utbildade inom bägge skolor och kombinerar dessa i sina analyser och behandlingar. Eller man samarbetar på en och samma klinik. Men inte i Sverige. Varför är det så svårt?