Ja det är nog exakt samma som Nilaq hade förra året. Men denna gång hålls det i schack av örtpiller, desinficerande blandningar och torkande puder. Och så det obligatoriska klippta hålet i pälsen. Men det är inte så stort, som en 10a ungefär, och det syns bara på nära håll. Nu verkar det inte vätska sig länge. Och det luktar inte så illa som det gjorde när jag upptäckte det i torsdags. Tyvärr tycker Nilaq att det är jobbigt med mitt grejande även om hon finner sig ganska bra i det. Där ser man ju urhundsinstinkten –  att fly obehag. Hon som aldrig blir rädd duckar som en proffsboxare när jag kommer nära. Och att ta en bild finns inte med på kartan.