Självklart har vi knappt mött W sen jag bestämde mig för att träna dessa möten med Bruno. Men en gång i alla fall fick jag till det fint med jollrandet och Bruno brydde sig knappt!! Först gick hunden förbi oss, ca 30 m bort, och då var Bruno fokuserad på godissök. Sen kom doften och Bruno började hetsa men mitt joller fick honom att återgå till godiset. Han verkade helt lugn då.

Spännande nog har vi även mött ett av de hundgäng som går på holmen varje dag. Detta gäng består av bl a en welsh, en bichon och en airdale som Bruno tycker är lite läskiga, ffa bichonen som tidigare gärna sprang fram till oss. Vi går vanligen åt sidan så de kan  passera – de har lärt sig nu att de ska passera och inte släppa fram hundarna till våra. Nu passerade de oss och Bruno gick igång. Jag började jollra men här hände absolut ingenting! Bruno gick helt upp i hetsen. Provade vid nästa tillfälle jag mötte just dom, händer typ varje dag, att istället locka Bruno och det gick.

Lite intressant att när vi möte hunden han är rädd för då funkar joller men inte kontaktljud, men när vi möter hundar han vill hålla på avstånd då funkar inte joller däremot kontaktljudet. Visst är det spännande?

Nu hoppas jag ju att vi ska möte W några gånger eller få upp doften då inom snar framtid, så vi kan “träna” och se vad som händer. Inte bara hundens  förväntan ändras genom träningen =)

PS Bruno hatar fortfarande comhem-reklamen med bebisarna vilket gör det extra skoj att joller funkar…. Men jag har ju mjuk och snäll röst, inte så arg som bebisarna!!