Det blir lite huller om buller med inläggen märker jag  =)

Hur valde jag kennel? Jag har hittills aldrig aktivt valt kennel. Faktiskt. Jag har genomgående valt hundar.

Med Nelson – där  jag var så überordentlig – beställde jag ett utdrag på aktiva kennlar från SKK som kom med posten (tänk vad nätet har underlättat!) och sen kontaktade jag rasklubben. Fick då prata med Ann-Marie Hammarlund som berättade om rasen och sen tipsade om en valpkull i närheten där valparna var tingade med då kunde jag få träffa hundarna. Det var Monica Hellings hundar och tiken med valpar tror jag var Helena Abrahamsons =) Monica hade i sin tur koll på befintliga kullar där det fanns valpar kvar och jag åkte och hälsade på dessa; i Linköping och i Uppsala. På den tiden visste jag för lite om rasen och om hundar för att själv kunna välja kennel. Men “slumpen” valde Farliga F’s kennel åt mig.

Med Egon råkade det bli en Dallas-hund (Ann-Marie Hammarlunds kennel) som vad jag förstått senare är ganska speciella. Och det visade sig vara sista kullen. Men alla uppfödare har ju sina idéer om vad de vill ha för hundar.

Bruno har ingen stamtavla. Min misstanke är väl privat bakgårdsuppfödning utan annan tanke än pengar. Men jag vet inte för jag vet inte var han kommer ifrån. Tycker bara hans problem stämmer överens med den bakgrunden.

Med Nilaq blev det privat uppfödning, första och enda kullen och hon har stamtavla och är efter två “fina” men omeriterade (dock friröntgade) hundar. Jag känner uppfödaren och jag känner hennes tik=mamman.

Men om jag nu skulle köpa en valp, en dalmatiner, så skulle jag behöva ta en ordentlig funderare. Dels handlar det ju om hundens hälsa men även om temperament och uppfödare tänker väldigt olika inom rasen. De flesta är öppna med sitt avelsmaterial och berättar också om sjukdomar men tyvärr inte alla. Det skulle i nuläget vara viktigare att mina ideal stämmer överens med uppfödarens än att det är en viss linje tror jag. Men svårt skulle det vara. Och sannolikheten att nästa hund blir en omplacering igen är ändå ganska stor. Det finns så många hundar som folk snabbt tröttnar på. Och jag tycker ju att dessa hundar är minst lika roliga och fina som en “utvald” och i förväg tingad valp.