Har helt glömt att uppdatera bloggen. En av anledningarna har varit Nilaq. Nilaq är nu klar med utbildningen till IDhund och vi har varit ute på många sök under juli månad. Kommer att skriva mer om detta i ett eget inlägg.

Men under juli har det även varit varmt och jag har tyckt att Nilaq varit mer påverkad av värmen i år. Det har blivit segare och segare. Men sen fick jag en känsla av att det var något mer än värmen…. en sån där jobbig känsla. Tyckte hon verkade öm över höfterna och bokade in en tid för behandling hos kranio-sakralterapeut. Men innan vi kom dit blev den där känslan er påtaglig och jag ringde veterinärkliniken.

“Är hon kastrerad? När löpte hon sist? Ja då kan det vara livmodern. Kom in i eftermiddag så kollar vi.” Livmodern hade jag inte funderat över för hon hoade ingen feber, drack inte onormalt och hade inga flytningar. Men hon åt inte och hon bajsade inte. Väl inne så var det ju vätska i livmodern så det blev operation dagen efter. Och då var den riktigt ful visade sig. Stackars Nilaq hade alltså gått med en sluten livmoderinflammation! Inte konstigt att hon var seg och öm. Och vilken tur att vi åkte in.

Operationen gick bra och hon har läkt fort och fint. Blivit  oförskämd pigg och det största problemet är att bromsa henne. Men nu har det gått dryga veckan och vi har börjat lite med balansövningar och bakbensövningar. Promenader har vi gått hela tiden även om de första dagarna var väldigt lugna. På tisdag tas stygnen och sen kan vi börja träna igen så hon får tillbaka styrkan. Men ser man henne nu är det svårt att tro att hon är ganska nyopererad.

Frans har fått en del egen aktivering men det märks att han är väldigt beroende av sin storasyster. Nu när vi går gemensamma promenader igen är han tryggare. Igår fyllde han 7 år men det är också svårt att tro. Han kommer alltid vara lillkillen =)