Efter en rad krismöten hela dagen kommer här även katternas årskrönika!

Ja just det. Matte höll på att glömma bort oss – som vanligt – hundarna verkar ju ha nån specialstatus i huset. Men nu har vi sett till att få vår egen krönika.

Vi har nästan hela året fått betrakta världen från våra utkiksplatser. Det betyder inte att året varit händelselöst. Vi börjar med Leo:

Året började med en massa snö. Det betydde snö ute på gatan som vi spanade på men även snö i hallen och ibland isbitar som var roliga att leka med. Så när hundarna hade släppts in och matte klätt av sig hoppade jag ner och smög ut i hallen. Man fick vara snabb, innan matte hann tillbaka med sopborsten.  Sen satt jag och fnissade när hon trampade i blöta pölar lite överallt på golven  =)

Det här året innebar också ökade krav på mig, t ex att ta hand om Nilaq som höll på att växa upp. Hon var ingen valp längre och ibland behövde hon en kompis att prata med och bara vara med… Bruno kändes inte lämplig för ett så ansvarsfullt uppdrag och Morgan, ja med hans attityd mot hundar…. Nej det blev min uppgift. Så det blev många tillfällen som jag fick rycka in och finnas till tass när Nilaq behövde prata eller bara ha ett stöd i tillvaron.

På vårkanten blev det en utflykt med bilen. Matte var försåtlig och lyckades lura både mig och Morgan.  Vi stuvades in i burar och i bilen på ett högst förödmjukande sätt! Tack och lov var pinan snart över och vi fick istället utforska ett nytt hus. Matte lät oss också gå ut och jag tog genast chansen att utforska omgivningarna. Tyvärr råkade jag ut för ett litet missöde som slutade med mera förödmjukelse för min del…. Det tog veckor innan sista kådbiten försvunnit ur pälsen igen.

Sen kom sol och sommar. Och jag hade nästan hunnit glömma bilfärden när det var dags igen. Matte stoppade in mig i buren igen (!) och så bar det av söderöver. Flera dagar reste vi och gjorde “övernattningar” på olika ställen. Då fick man komma ut och lufta på sig över natten, äta, dricka och gå på lådan. Tyvärr var möjligheterna att gömma sig begränsade så matte fångade in mig varje morgon igen, suck. När  vi äntligen var framme visade det sig vara ett ganska trevligt ställe. Det fanns en balkong att vistas på och gott om platser att vila, spana och gömma sig på. Och några blommor att äta på. Vi fick åka till veterinären och göra en “hälsokoll”. Helt onödigt, jag är ju kärnfrisk! Och ett äckligt piller petade hon i oss, bläää.  Sen åkte vi hem till Sverige igen. Det var ganska jobbigt att resa så många dagar i värmen. Tack och lov har jag sett matte massera så jag använde mina kunskaper på Nilaq som hade lite ont i huvudet.

Hemma igen var det snabbt gamla vanor.  Även jobbet att vara stöd till Nilaq fortsätter och sen gör jag förstås stor nytta i hemmet. Tack vare mig får matte bl a  bädda om ofta. Och jag grejjar en del i garderoben som jag gärna går in i och rumsterar om i. Sen har jag kommit på att matte blir duktigare att plocka upp efter sig om jag pinkar på sånt hon låter ligga på golvet. Hon blir ju lite irriterad men det uppvägs av att jag har så kul och känner mig så nöjd. Så detta år har varit helt okej faktiskt även om resorna var i jobbigaste laget.

Och Morgan: Typiskt att jag ska komma sist! Bara för att man råkar vara fysiskt minst. Kan ju jag inte rå för, eller?  Jag är ju samtidigt den smidigaste av oss, moooahahaha. Vad ska jag berätta då? Tycker det mesta rullat på som tidigare detta år. Jag smyger runt och verkar i det dolda. Helst sitter jag i knät eller på ryggstödet när matte jobbar. Hon bytte fåtölj så jag har ingen lika bra plats att sitta på nu.

Resan till Värmland var ingen succe, det var åka bil och sen kallt och snö där så jag satt i alla fall inne. Och sen åka bil igen.  Vad är det för kul med det? Då var resan till Tyskland bättre. Jobbigt med värmen och att sitta i bilen men bra ställe att vara på.  Jag hittade en fin spanarplats som fungerade bra. Ibland är det bra att vara lite mindre. Sen hängde vi ju mycket i värmen och vi behövde inte göra något direkt. Det kallas  visst semester. Jag utforskade även lägenheten noga och hittade lite olika platser som jag trivdes på och där ingen störde mig. Jag dras ju till kreativa miljöer så en av platserna blev påskrivbordet så klart. Och där fanns en hel del papper och annat att riva bland. Och två tangentbord, hehe. Men de var inte på så ofta så fast jag promenerade runt på dom hände inte så mycket…

Sen fanns ju många fönster att titta ut genom och balkongen då. Men den blev för varm på dagarna….

Sen åkte vi hem igen och det var skönt. Under hösten bestämde jag mig också för att trots allt gilla läget med hundarna och allt och slutade bry mig så mycket om dom och då slutade dom jaga mig. Men jag kommer aldrig att förstå hundar, de är verkligen konstiga. Jag fattar inte att Leo tycker dom är så kul? Men han är ju inte som jag är han inte Leo. Jag är en knäkatt så det så. Nej nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Tror jag sätter mig och petar på matte så hon kliar på mig istället för att data.