I februari började jag och Frans på klickertränarutbildningen som Canis hundskola håller i. Den är på fyra helger över ett år och bygger i princip på Canis-boken “Lydnadsträning i teori och praktik”. Under året går vi igenom och lär oss grundfärdigheter med klickerträning och sen är det upp till oss om vi vill använda det till lydnadsträning eller annat.
När jag anmälde mig var det med Nilaq men sen snöade Frans in hos oss och efter första teorikvällen då vi även fick mer info om utbildningen valde jag att gå med Frans istället. Så dagarna innan vi började klickade jag in honom…
Nu har vi varit på två helger. Det har varit skoj och jag märker att jag nog har fått en annan (bättre?) struktur i träningen. I nuläget tränar vi ca 10-30 min varje dag och det känns väldigt lagom och bra. Frans får den stimulans och tankeutmaning han behöver och jag har fått bättre träningsvana. Eftersom jag är så ointresserad av just lydnadsträning har vi hittills fokuserat mer på tricksen och de grundfärdigheter jag har användning av till vardags. Och Frans är jätteduktig på att klura ut och försöka – allt för en godis!
Eftersom jag tränar utomhus under promenaden har jag två hundar med och det är förstås en utmaning i sig. Nilaq har ju jobbat en hel del med klicker och vill förstås också vara med. Frans som inte hade klickervana tidigare tycker det är jättekul och blir ivrig och (tyvärr) bufflig. Men efter några veckor kan de nu samsas hyfsat. Jag turas om med dom och ingen behöver sitta bunden utan de får en paus eller ett godissök medan jag jobbar med den andra. På så sätt blir det många minipauser också. Inte för mig då.. .
Nilaq är inte så intresserad av att lära sig nytt men jag ser ju hur mycket hon kan och plockar fram i hopp om ett klick och en godis 🙂 Sen har hon saker hon gillar och som är “hennes” t ex att hoppa in i buskarna och leta efter en boll eller longeringen. Inget av detta gör jag med Frans utan bara med henne. Frans får istället lära sig dessa grundfärdigheter och ett par tricks. Ibland kommer hon dock och visar vad man t ex gör med en tasstarget när Frans är rådvill. …
Något vi började träna direkt och som vi fortsatt träna varje dag är självkontroll hos Frans. Det tog en vecka innan han slutade kasta sig mot godis/mig varje gång. Men så fort han blir trött eller uppspelt kommer det tillbaka. Han gör framsteg men detta är nog det beteende som han fått hållas med längst känns det som och då tar det förstås tid att förändra på ett bestående sätt.
Ligg har också varit svårt. Han lägger sig långsamt och blir gärna hängande i luften. Det går bättre om jag står på knä eller om han är uppe på en höjd. Det har visat sig finnas en stelhet i ländryggen. Jag jobbar nu på att mjuka upp ryggmuskulaturen och det börjar bli lite bättre. Men kryp och hopp väntar jag med tills jag ser att han återfått mer rörlighet i ryggen. Istället jobbar vi med massage, akupressur och balansövningar. Och ligg uppe på en höjd 🙂
Det som är riktigt roligt att se är hur kreativ Frans är. Funkar inte en sak provar han genast en annan. Och ibland stångas han när han tror sig veta vad jag vill men så var det inte det…. T ex gå en åtta mellan benen. Mitt “kommando” är att stå bredbent men ibland försöker han fast jag står rakt upp och ner – och han tar i…. Det gäller förstås att hålla tungan rätt i mun och verkligen klicka för rätt beteende. Det går snabbt att klicka fel och förstärka nåt jag sen får träna bort igen…
Jag har filmat en del och ska fortsätta filma så det blir lite filmer framöver. Nu har vi sommaren på oss att träna vidare och läsa igenom materialet.