Kan ju vara dags för det vad gäller Bruno. Nu har det gått 4 veckor sen Bruno fick sin behandling och svullnade upp i tassarna. Det gick tack och lov över efter ett par dagar – vänster framtass och höger framtass byttes av och sen blev det “normalt” igen – och efter det har han inte haft något liknande. Han har känts ganska fräsch i kroppen, det går även framåt med den fysiska träningen.
Vi har nu kört simning en gång i veckan och en 3 km skogspromenad i veckan och i förra veckan gick vi upp på 2 x 3 km skogspromenader i veckan och då även lite dragpass i det. Jag hade nog räknat med att han skulle visa svagheter eller träningsvärk men han springer glatt på. Visserligen är han haltare på kvällarna men det har han varit även med lägre intensitet i träningen. Så fysiskt verkar han fortsatt bli starkare. I söndags blev det 6km-rundan och även den har han fixat utan träningsvärk eller mer hälta.
Mentalt har han dock haft ett par riktigt “autistiska” promenader får man säga. Ofta är det utomhus det märks mest, att allt blir jobbigare och allt vi möter triggar mer. Och det växlar dessutom. Ena gången är det en hund som han går igång på nästa gång bryr han sig inte om hunden men om cyklisten på andra sidan gatan. Nu har de spolat is på lilla fotbollsplanen och barnen som åker skridskor i sina hjälmar ger honom smärre psykbryt. Även på håll. Jag undrar verkligen hur hans sinnen fungerar???
Apropos hundar så har vi förstås inte mött W på hur länge som helst men imorse kom de och gick om oss. Bruno varken såg eller hörde trots att de hejade på oss utan först när vi gick ikapp dom längre fram och han fick upp doften reagerade han. Alltså är det doften av W som triggar. Och jollrandet funkade bra, han avbröt sitt bolldödande och tog en godis istället. Sen när en unge på en snowracer/kälke drogs förbi oss längre fram så blev han galen och där hjälpte varken jollrande eller kontaktljud…. Enligt förra ägaren har det ju aldrig hänt något där en kälke/pulka/snowracer varit inblandad men det triggar Bruno väldigt så det vette sjutton vad det är han ser…..
Ja Brunos sinnen.Nosen är aktiv och han äter nu diverse skit ute. Alltid hungrig och dessutom hittar han nu både gammalt bröd och andra delikatesser. Hästbajset är en nyupptäckt smarrighet i skogen. Nåja, jag lever i hoppet att det är nyhetens behag ….. Synen verkar fortsatt knepig. Ibland har han en synskärpa som en örn och ibland missar han helt. Kan hundar ha brytningsfel? Sakna djupseende? Nåt är det… Han verkar ju inte fara illa men han blir rädd ibland och om han har “blinda” stunder måste ju jag vara mer alert. Kanske därför han är så klumpig i hundspråk mellan varven? Hörseln är ju också selektiv men han är ju trots allt prick.
Bruno får regelbundet ttouch och han är överlag mer avslappnad och harmonisk i sitt sätt. Han får fortfarande tugganfall men nu mer att han tuggar på sin bädd eller en boll eller ett ben. Ibland kan han fortfarande tugga i luften men ganska sällan. Nu gör han snarare långa slick i luften och det är ju mer en lugnande signal. Så på det stora hela går det framåt.
Nu när det blivit kallt så försöker jag verkligen tänka på att klä på Bruno om vi ska stå stilla något ute. Han gillar egentligen inte “kläder” men han har vant sig ganska bra. Overallen är fortfarande sisådär men bara den är på och vi börjar gå så är han inte så berörd. Synd att passformen inte är så bra. Eftersom Bruno har en djup bröstkorg med en kort kropp hamnar han mellan storlekarna. Nu har han den mindre som då är lagom lång i kroppen och okej i benen men tight över bröstet. Tack vare det (för hand!!) isydda blixtlåset håller den ihop. Och nu har jag kommit på hur jag tänkte när jag sydde i det med öppningen i ryggslutet. Om jag öppnar blixtlåset “nerifrån” sitter det ihop i halsen och blev mycket lättare och klä på! Synd att jag glömde det. Ibland är man för smart för sitt eget bästa hahaha. Och har han på sig overallen efter simmet är han i princip torr när vi kommer hem. Praktiskt!