Det är nog den absolut vanligaste frågan!! Oavsett ras,  person, ålder på hunden eller personen så tycks detta vara en sak som är väldigt svår att få till – att få hunden att gå fint i koppel. Dessutom råder det så delade meningar om hur man ska göra.  Tipsen varierar från “godisfontän” till “kraftiga ryck med helstryp” och allt däremellan. Många upplever att när man följer ett nytt tips så funkar det några dagar och sen drar hunden igen….

Varför ska hunden inte dra i kopplet då? Små hundar som drar upplevs ju sällan som ett problem av ägaren eftersom de inte väger så mycket medan ägaren till en större hund ofta upplever det som ett mycket stort problem som förstör hela promenaden……Och visst är det mångt och mycket ett hundägarproblem men inte bara för den som håller i hunden och ev får ont av det utan lika mycket för hundägaren som möter en dragande hund.

Oavsett storlek så utstrålar hundar som drar stress och den stressen ser även den mötande hunden. Många hundmöten blir lättare katastrofer just för denna stress. För en mötande hund är den lilla dragande hunden lika jobbig som den stora dragande hunden. Om ni inte har sett en dragande hund komma emot er, titta nästa gång. Se hur mungiporna är dragna upp mot öronen,  öronen ligger bakåt, hunden flåsar, hela vikten ligger fram, ögon tränger ur sina hålor…. Det ser inte balanserat ut och det får mötande hundar att reagera.  Så att lägga tid på att lära hunden gå fint och avslappnat är värt mycket!

Själv har jag 2 hundar – min 3e dalmatiner och 1 alaskan malamute. Dalmatiner har rykte om sig att vara omöjliga att lära att gå fint i koppel. Det är inte alltför många år sen t o m dåvarande ordföranden i rasklubben uttryckte att det inte var nån idé att ens försöka lära prickiga hundar gå fint i koppel, det var ett “mission impossible”!!   Jag vet inte var denna idé kommer ifrån. Kanske bottnar det i allmänt ointresse för hundträning eller att man blivit otrevligt bemött på hundkurser. Idén att visa raser är obildbara finns ju tyvärr även hos en del instruktörer….

Mina hundar drar inte. Visst kan vissa dofter eller stimuli, t ex en springande hare, dra igång hundarna och då kastar de sig ibland, inte alltid, men vanligen går de fint i koppel. Dalmatinern som är en omplacering drog när han kom. Efter ett par veckor gjorde han inte det längre. Han reagerar fortfarande med utfall på  sin omvärld men han drar inte när han går i kopplet med mig. Malamuten gick egentligen fint från början och där kan jag tacka uppfödaren för att hon använde sele på valparna från början och hade mycket tålamod när de var ute på sina första upptäcktsfärder.  När vi möter polarhundar frågar de ibland “drar hon mycket?” och sen ser de ut som om de inte tror mig när jag säger “nej”. Bägge mina hundar går i s k y-sele.

Hur får man då hunden att gå fint? När hunden ska lära sig att gå fint i koppel börjar det med utrustningen; hitta en bra sele alternativt ett brett bekvämt halsband. Det ska sitta skönt på hunden, inte trycka eller nypa, det skapar bara mer stress. Skaffa även ett lagom långt läder- eller tygkoppel. Det ska vara skönt för dig att hålla i och du ska kunna hålla emot med ena handens fingrar så inget halt nylonkoppel. Längden bestäms av hur hoppig din hund är, en väldigt skuttig hund  behöver ett längre koppel än en sävligare hund. Du kan alltid korta ner ett koppel men inte förlänga det…. Om du har problem med axlar, nacke eller rygg tycker jag absolut att du ska investera i ett midjebälte att fästa kopplet i, särskilt med en större hund.  Och om du har “ryckarsjukan” kommer bältet att träna både hunden och dig. De kostar ett par hundralappar och du slipper ta hela tyngden på redan onda kroppsdelar.

Grunden är som alltid – belöna och bli aktiv när hunden gör “rätt” t ex tar kontakt, går vid sidan, går i slakt koppel – och bli “tråkig” eller passiv när hunden gör fel. Här  behöver man hitta bra belöningar. Och när det gäller koppelträning är inte alltid de traditionella belöningarna de rätta.  Vad är det hunden vill när den drar? Komma framåt! Så en passande belöning är just att gå framåt! Vad vill hunden mer? Springa fort/lös! Även det en passande belöning vid koppelträning! Kan du inte ha hunden lös  kan du kanske själv springa med hunden en bit och busa? Sen kan godis, klicker, leksak m m förstärka din träning men i botten är det hur du beter dig som ger resultat.

Nu har du en hund i en sele eller bekvämt halsband, du håller ett bekvämt stadigt koppel i din hand eller har det fäst i ett midjebälte. Du har bra skor och bekväma kläder på dig, godisbitar och ev en leksak i fickan och ett got humör. Börja nu gå och se att hunden går med dig utan att du drar med den – varken du eller hunden ska dra den andre i koppel! Gå i ett lagom tempo. Hur fort det är bestäms dels av hundens ålder, storlek m m men även av dig. Ju fortare du går desto svårare är det för hunden att hinna läsa dig och omgivningen vilket kan stressa en del hundar. Går du väldigt långsamt blir hunden otålig över sölandet och vill skynda på dig….

Om din hund är väldigt taggad kanske du behöver jobba med att vara passiv ute? Att kunna hänga och göra ingenting är något man måste träna med hunden. …

Så länge kopplet är slakt går du på. Ge hunden tillfälle att nosa, där är det lite längre kopplet bra, och promenera på. Men så snart kopplet stramar när hunden går före dig så lägger du in backen och går sakta steg för steg baklänges.  Hunden kommer att spjärna emot men rätt vad det är kommer den emot dig så kopplet blir slakt och då går du framåt igen.  Du ska varken korta kopplet eller dra i hunden i denna övning. Hunden ska lära sig känna kopplets begränsning och reagera på den med att anpassa sitt tempo.

Så länge hunden går i slakt koppel – även om den gör små utflykter till doftfläckar, det är här det lite längre kopplet kan vara bra på en yvigare hund –  så går du på. Men så fort hunden drar så backar du sakta igen tills hunden närmar sig dig och kopplet blir slakt igen.

Medan du går kan du passa på att belöna kontakten – att hunden ibland tittar på dig – gärna med klicker och godbit eller en kort, intensiv lek, och sen promenerar du vidare. Det som händer med hunden är att den flyttar sitt fokus mot dig. Ju mer små övningar eller lekar du kan få in under promenaden desto fortare blir du viktig för hunden.

Efter ett tag kommer du att märka att det räcker att du stannar till för att hunden ska närma sig dig och senare kommer en kort emothållning med fingrarna, liknande en halvhalt i ridningen, att räcka som signal för hunden. Hunden lär sig att vara uppmärksam på dig och kopplet blir signallinan mellan er. Genom kopplet kan ni synka ert eget tempo med den andres.  Och det behövs inga ryck eller sidokickar eller godisfontäner. Bara tålamod och lugn och att man är närvarande.

Denna typ av koppelträning kan ta lite tid att ta till sig för har hunden dragit en längre tid så lyssnar den ju inte på kopplet längre. Och den måste lära sig på nytt att notera det lilla stoppet liknande hur man kommunicerar med en häst med tyglar. Så har du tidigare ryckt i hunden kommer du få lägga lite extra tid att jobba bort detta, du behöver sluta rycka och hunden måste börja lyssna på små signaler igen. Därför brukar det inte heller funka så bra med flexi i denna övning.

Man får ge det 2 veckors konsekvent nötande av backande och framåtgående. Glöm inte heller att hundens behov i övrigt måste vara uppfyllda för att detta ska funka: att få springa lös, att få leka, att få nosa, att få träna, att få göra sina behov, att få umgås med andra hundar, osv. Men när man kommer i balans med hunden så lär den sig fort att lyssna.

P.S. ibland möter jag människor som inte vill lära hunden att gå fint i koppel av rädsla att de ska tappa sina naturliga förmågor som draghundar eller spårhundar…. Detta måste komma från den tiden då man straffade fram mycket i dressyren och då har man dessa negativa bieffekter – hunden vill inte. När man jobbar med moderna metoder som positiv förstärkning slutar hunden dra i kopplet men den drar så fort dragutrustningen kommer på eller spårlinan sitter på – om man vill att hunden ska dra då. Min malamute får dra när expandern sitter på men ska gå fint när det är vanligt koppel. Och det klarar hon fint.