Ja nyårsafton är förbi och vi klarade den bra. Nilaq reagerade på eftermiddagen när det låg som en ljudmatta i bakgrunden. Det var otäckt så plötsligt fick hon nog och vek av tidigare och hem, dragandes. Men hon ska löpa när som och är lite känsligare än vanligt. Bruno brydde sig inte alls ute. Inne var Nilaq hässjig men gömde sig inte och eftersom jag inte brydde mig låg hon ändå stilla. Bruno skällde när det smällde extra högt och det fick han väl göra då. Det gick bra att äta märgben och dagen efter var de lugna och helt obrydda. Skönt. Men jag tycker synd om alla så får panik och som flyr. De flesta borde väl vara beredda på att djuren kan reagera (även om de inte gjort det tidigare) men när man läser om alla bortsprungna djur på bl a FB tycks många människor helt tagna på sängen. Synd om djuren, kanske en lärdom för människorna.

Så nu går vi här bland krossat glas, raketrester och lyktrester. Annars har vi våra vanliga fröjder. Brunos hatobjekt W har vi fortsatt ofrivillig kontakt med. Ägarna låter honom springa fritt trots att han söker upp oss på “koppelsidan” av holmen. Och han skiter fullkomligt i om de kallar på honom. Han respekterar min röst ganska bra och lommar iväg igen efter ett tag men nu börjar Nilaq snart löpa och då står jag där igen. Och nu när Bruno varit sämre orkar han inte gå långa promenader utan då är det holmen som gäller. Att prata med dom har inte hjälpt, att skälla på dom har inte hjälpt. Jag undrar vad jag ska göra för att de ska börja respektera mitt önskemål om att han inte kommer fram till oss? Han uppvaktar så klart Nilaq men då kommer han på bara 5 m avstånd från Bruno och det fixar inte Bruno. Om W vill para sig måste jag gå emellan och vad händer då med Bruno? Jag tror inte W skulle attackera honom nu men jag kan inte vara säker, ägarna upprepar envist sitt mantra om att ingen av deras hundar accepterat dalmatiner…. Och de syns sällan till i dessa lägen och sen när vi väl ses är de mest imponerade av att W lyssnar på mig… Suck.

I övrigt så funkar handen långsamt bättre med betoning på långsamt. Nu kan jag i alla fall klippa klor igen så hundarna är inte så eftersatta längre. Nilaq har också snart fällt klart och börjat sätta ny päls så det är inte lika hårigt hemma heller och kräver inte ständig dammsugning. Fingret tränas regelbundet men fy så stelt och svullet det fortfarande är ibland. Har fått en “stödstrumpa” att ha på nätterna men jag vet inte om det gör någon skillnad. Men jag kan i alla fall köra bil =) Nu ska jag bara hitta en ny bil och det var inte så lätt. Modell, miltal, skick, pris, mycker som ska stämma =)

Tyvärr försvann ju all snö eller blev till is så det kunde ju vara roligare att vara ute och gå trots icebugs. Och mörkt vart det igen. Hade ju hoppats kunna träna drag lite sakta men nu får vi se. Kanske kommer det lite snö igen?