Den eviga frågan i hundvärlden. Jag har själv valt renrasiga hundar men är inte främmande för blandras heller.  Inte för att de skulle vara friskare – man får det man avlar på eller skit in /skit ut-principen – utan för att hundar är hundar och alla har rätt tillett bra liv.

Det jag inte gillar är den planerade blandrasaveln i syfte att få fram “söta” hundar eftersom det bara handlar om att tjäna pengar och man faktiskt skiter i hundens väl. Blandrashundar värderas av någon anledning mindre. Och om man tittar på omplaceringssidor är blandraser överrepresenterade. Jag antar att det beror på att hunden blev annorlunda än man trodde och där har man ju trots allt säkrare kort med en renrasig hund. Sen kan man ju alltid ha synpunkter på vissa rasers urvalskriterier av avelshundar….

Däremot kan jag lite mer förstå de som avlar på egenskaper för att man vill ha en viss typ av hund som ska klara specifika arbetsuppgifter och kanske inte hittar det bland de redan existerande 350+ raserna…. Just eftersom utseende ibland tar överhanden framför egenskaper.

Själv har jag ett ömmande hjärta för omplaceringar och det är inte omöjligt att nästa hund blir en dalmatinermix eller en döv hund ….. eller en renrasig hund. Men jag brukar ju inte välja utan hundarna kommer liksom in i mitt liv…..

Alla bilder är från SOS-Dalmatinerrettungs sida och de söker alla ett nytt hem.