Den 16-17 mars var jag på seminarium med Victoria Stilwell. Hon är en engelsk hundtränare som numera bor i USA och som lyckats få en egen tv-serie om hundfostran. Förlagan var “Supernanny” men då för hundägare istället för föräldrar. Till skillnad mot andra hundtränare som visas på tv jobbar hon genomgående med positiv förstärkning och hon tar överhuvudtaget inte fysiskt i hundarna. Den enda “bestraffningen” hon använder är utebliven belöning och ett “apap”. TV-serien heter “It’s me or the Dog” och har visats på TV3 och Animal Planet. Den finns även på Netflix.
Hon berättade att med de engelska programmen hade hon väldigt liten möjlighet att påverka, hon fick inte läsa manus innan sändning och att de la på musik och ibland felaktig info efteråt gjorde att hon inte ville fortsätta där utan sökte sig till USA där hon också fick ett större inflytande på hela produktionen.
Hon berättade också (skamset) att hon tidigare trodde på ledarskap och rak rangordning men att hon under åren lärt sig mer och insett att det är en “flytande” social samordning där vi mjukt kan påverka och styra hunden/arna genom träning. Att hunden som art lierat sig med människan tyckte hon var ett genidrag =) som visade hur intelligenta hundar är. Hon nämnde även att de kan följa pekande, att de läser vårt ansikte från vänster till höger (känslor ligger i högeransiktshalva = vänster sida när man står framför) och att hundar kan lista ut saker som barn ungefär. Hon pratade en del om dessa tester som visat att hundars kognitiva förmågor motvarar ungefär en tvåårings nivå. Mer info och tester att prova själv (!!) hittar man på www.dognition.com.
Det är lätt att få intryck av att hon är lite divig och tillgjord när man ser programmen; hon kommer i en röd sportbil och har höga läderstövlar och ser ibland ut som en dominatrix…. Men hon visade sig vara väldigt naturlig, rak och öppen och hon var både rolig och intressant att lyssna på. Man fick fråga henne och hon frågade oss hela tiden, både under föreläsningen och när hon visade med inbjudna valpar och hundar. Det blev en hel del upprörda känslor, som när hon visade klipp från serien över hur en del hundägare i Storbritannien och USA behandlar sina hundar, men även många skratt när hon generöst delade med sig av sina delvis dråpliga erfarenheter. Mest skrämmande i hundväg var nog när ägare och teamet fick dra bort en hund som slog omkull henne och siktade på strupen…. Hon poängterade flera gånger att alla (4 på 15 år) bett var hennes fel, dels för att hon inte ställt rätt frågor, dels för att ägarna inte berättat allt, men främst för att hon missat signaler från hunden. Och de höga stövlarna har hon som skydd mot nafsande hundar. Men priset som tvkändis har varit högt, hon har fått dödshot riktade både mot henne och hennes dotter efter att ha rekommenderat avlivning och det har nog gjort henne tuffare än vad vi är vana vid att se hos s k mjuka tränare.
Blandat med olika fall delade hon med sig av sin hundsyn, sitt sätt att träna, den forskning hon tagit del av och vad hon i övrigt gör. I USA är hon inte bara en tv-stjärna utan håller även mycket föreläsningar. Hon anlitas t ex när människor kommer till skada eller dödas av hundar och polisen vill utvärdera hundarnas mentalitet…. Här samarbetar hon ofta med Jim Crosby. Hon besöker skolor och lär barnen hundvett (verkar saknas i stora delar av dem amerikanska befolkningen) och hur de ska agera om hundar attackera. Hon jobbar också ideellt i “hooden” med killarna som annars fajtar sina hundar på gatan och får dom att istället satsa på agility och weightpulling med sina muskelhundar.
Under lördagen låg fokus på vardagslydnad, valpar och problem som separationsångest och ljudrädslor. Hon visade en del enkla övningar som hon börjar med; att hunden får testa och leka fram olika beteende som hon markerar och belönar, hur hon lär in “leave it” resp “take it” och hur hon bygger upp en osäker valp att våga testa. Så fort de inlånade hundarna visade tecken på trötthet eller obehag fick de vila och gå undan.
Hon är mycket för alternativa hjälpmedel i samband med rädslor och fobier som TTouch&Thundershirt, aDAPtil, speciell musik som ska dämpa ångest och träna fobier m m. Hörde inte slutet så ev kom det något mer den eftermiddagen men hon har tagit fram en serie CDs med hundmusik. Hon tipsade även om DOGTV som ett hundanpassat alternativ till att låta radio eller TV stå på när man lämnar hundar hemma då ljudspektrat ofta överbelastar hundarnas hörsel och inte alls är särskilt lugnande.
På söndagen kom de tyngre inslagen med aggressioner och attacker. Hon gick igenom olika faktorer som vanligen ligger bakom hundars aggression och tog då även upp fenomenet puppy mills som vi tack och lov inte har i Sverige, fast vi har ju smuggelhundar istället…. Tidig social- och miljöträning tyckte hon var mycket viktig och då på en nivå som inte stressar valpen. Fri och våldsam lek utan övervakning gillade hon inte. Inte heller barn och hund utan övervakning, för bägges skull. Sen kom hon in på varför straffbaserad träning gör aggressionsproblemen värre. Här redovisade hon forskning från en rad kända studier som underlag. Hon tryckte flera gånger på att kortisolhalten i blodet höjs av straff (ryck, kickar, slag, nyp) och att det faktum att hunden inte kommer loss t ex genom att den hålls fast/alfarullas eller stryps endast leder till att den för stunden “fryser” för överlevnad, men att det ökar hundens försvarslust =( Och ökad stress minskar inlärningsförmågan….
Att träna hund i tv ställer speciella krav och hon är mycket medveten om att underhållningsfaktorn måste vara med. Som hon sa, hon har blivit en mycket snabbare tränare genom programmen eftersom hela träningsprocessen ska rymmas på 42 minuter…. Det blev en del prat om de andra TV-tränarna, några som visas här och några som inte visas här. Hon berättade också att vissa hundtränares internationella shower inte drar samma publik längre och därför ställs in….
Avslutningsvis var det en riktigt bra helg och trots att kolan blev seg av engelskan var det både lärorikt och underhållande. Därför kändes det mer än märkligt att inte en endaste representant från en (hund)tidning eller hundorganisation iddes närvara. Men vi som var där var väldigt nöjda och – framför allt hundränarna tänker jag – var mycket inspirerade. För som Victoria sa, They call us soft, but we are not soft, we are progressive.