Lille Bruno har det inte lätt just nu. Eftersom han tappat i muskulatur, ffa de små fina som är bra för balansen och finliret, blir han extra sårbar för väderläget. Det har ju varit relativt kallt och därmed torrt i luften ett tag. Nu är temperaturen kryper upp kommer fukten och det blir reumatikerväder…. Och Bruno påverkas förstås negativt av detta. Sen det började töa har morgonpromenaden urartat i att han dels slickar och nafsar i mina ben, dels klänger sig fast. Han påverkas säkert också av att det är löptider och ishalka och kanske även av smällandet, eller om han blir mer känslig för miljön när han har ont? Hans mage tål ju inte smärtstillande så bra och visst kan man hitta en kombo av smärtstillande och magsårsmedicin men jag vet inte. Men efter operationen fick han gå på tramadol en vecka och det tålde han så nu har han fått en tablett om dagen och peppar, peppar så tycks det funka. Inget han ska gå på länge då det är morfinliknande och beroendeframkallande men en korttidsbehandling just nu.

Jag har fått frågan varför Bruno gör som han gör med sin benfixering och jag har verkligen funderat en hel del över det. Jag har förstås fått många “goda råd” som handlat om allt från dominans till omriktat (över)sexuellt beteende men jag tycker inte det passar på Bruno. Han är en mjuk hund, väldigt följsam och nästan lite dumsnäll. Definitivt den mjukaste av mina hundar. Så (bortsett från att jag ändå tror mer på etologernas rön) dominans går bort. Sexuellt beteende kräver att Bruno ser människor som sexuella partner. Han verkar dock inte upphetsad och juckar och försöker para sig utan mer att han vill han hålla fast en, han sitter fastklamrad som en levande fotboja. Men nu undrar jag om det inte istället kan vara så att när han får ont söker han en kick som smärtstillande? Hundar söker ju adrenalinkickar med utfall eller springa som galningar fast de borde halta och gå sakta. Jag har sett hans klamrande som ett utslag på stress och smärta är förstås också stressande men kanske ligger det i en kombination av bägge? Kanske söker Bruno ibland lustkänslan som smärtstillande?Den tanken får jag nog ta och låta gå runt i skallen lite….. Nu när han får sin tablett har han faktiskt slutat leka fotboja.