Ikväll var det lektion/träningstillfälle 2 och nu fick Nilaq springa i tung blöt snö – och vi med!  Det blev ett dubbelskick på en okänd man, dvs en av kursarna, och på kursledaren, som gick och gömde sig medan Nilaq sökte på den första figgen. Mannen gick super men när jag skickade henne på kursledaren tvekade hon. Hon har gjort så förut, springer ut 2 meter och blir stående och vädrar och spanar och får hon inte upp vittringen då så stannar hon kvar även om jag upprepar kommandot. Där litar hon inte på mig!!! Men ett litet ljud från figgen så springer hon ut fint och sköter sitt uppdrag.

I andra skicket hade kursledaren gömt sig 45 m in och dessutom gått lite “fel” pga snön. Nilaq tvekade även här men när jag upprepade mig satte hon fart rakt in i skogen. Nu zick-zackade hon över en höjd, det har hon inte gjort förut – och försvann ur sikte. Efter ett tag kom hon som ett skott men jag visste inte om hon hittat figgen för hon hade inte rullen i munnen. Nu spottar hon gärna ut den på ingång men det gör det ju lite svårt att veta. Jag pillade på rullen och hon tog den i munnen – beröm och godis och koppel på och sen bad jag henne visa figgen. Och hon sprang direkt på kursledaren som busade med henne.

Vår läxa blir att hon ska ha rullen i mun hela vägen in!!

Vädret var inte så kul men det blåste i alla fall inte så trots vätan började ingen frysa. Ja hundarna bryr sig väl inte men vi människor! Det blir också ljusare och ljusare så nästa gång borde vi ha ljus fram till 19 =)

Nu sussar hon sött, mer än nöjd efter springet i skogen. Min duktiga tjej.