Så var vi då på sökkurs igår kväll, lilla Nilaq och jag. Jag visste redan i höstas att detta skulle vi testa och har sedan letat efter en kurs i personsök. Oftast är det brukshundsklubben som håller i dessa och jag har fortfarande lite delade meningar kring deras träningsmetoder (ja jag vet att de varierar från klubb till klubb och även från instruktör till instruktör och just därför blir det så dumt – det kan bli jättebra eller katastrof) och just sökkurser är det inte så många som anordnar. Men google är fantastiskt och jag är inte rädd att testa okända kort. Så nu går vi hos en kvinna som troligen inte är “utbildad” men som tycks ha bra värderingar och tankar kring hundträning.

Jag gick en kurs i sök med Egon för kanske 6 år sen och då var instruktören aktivt tävlande i klass 3 och elit samt sbk- och hundens hus-instruktör.  Man kan träna sök på en massa olika sätt. Då jobbade vi mycket med gömda figgar och tränade intresset för sökrullen separat för att sen börja knyta ihop det.

Igår drog vi igång direkt med markering och springa tillbaka till matte (ja det var bara mattar)-övningar. Hunden fick först busa en stund med instruktören och sen skulle du hålla hunden medan hon glatt hoppade in en skogen och in bakom ett träd med leksaken. Du kopplar sen loss hunden som förväntas springa till leksaken, ta den och sen ropar du hunden till dig och den ska då springa med leksaken i munnen till dig. Ganska avancerat tycker jag som är van att dela upp momenten i mycket mindre delar men men…..

Nilaq kampade ordentligt med den nyinköpta leksaken (som mer eller mindre slets sönder) och sen när jag kopplade loss henne sprang hon fort till instruktören och tog leksaken. Jag ropade och hon sprang emot mig och sen stannade hon upp – man såg verkligen hur hon tänkte till “hoppsan jag är ju lös så ska jag verkligen springa till matte ??” – men sen kom hon nästan fram till mig  och ställde sig att dra sönder leksaken. Jag lockade henne till mig,  kopplade henne och sprutade tubost i munnen på henne så jag kunde ta leksaken. Gött sa hon och ville ha mer =) Vi knöt ihop leksaken till kampdugligt skick och gjorde samma övning en gång till… Nu kampade och sprang hon lika fort och sen tog hon leksaken och sprang en runda med den. Men efter det kom hon nästan fram till mig. Jag belönade med ostbitar denna gång och jag fick stoppa undan leksaken. Vila. Vi körde samma övning igen efter ett tag och sen mer vila. Och en sista gång efter längre vila.

Man såg att Nilaq tyckte det var kul, hon gillar att kampa, hon gillar att springa och hitta en person bakom trädet. Jag ser ju redan nu att vi behöver jobba på att hon ska komma fram till mig med grejen i munnen och att jag helst inte ska koppla henne efter skicket eftersom hon tror det är slut på det roliga då och inte kommer att komma till mig då. Ska testa både att kampa med en annan leksak när hon kommer och kanske att springa och gömma mig när hon är på väg.

I alla fall drog jag imorse loss ett ben från leksaken (en blå bläckfisk) och tog med. Promenadkompisen ville gärna testa att kampa och gömma sig så vi gjorde det på vår lekäng där vi brukar hänga och leka med hundarna. Jag kopplade både Nilaq och Q och när E (och Bruno) hade gömt sig släppte jag Nilaq…. som sprang fort fort och hämtade benet!! Och sen ropade jag in henne och hon kom nästan fram till mig. Jag släppte Q och skulle ta en Nilaq men vad gör den lilla tokan om inte sväljer benet!!! Inte vad jag tänkt mig men vad göra? Det är ju mjukt tyg så det händer säkert inget men ändå…

Vad kan man dra för lärdom av detta? Stadigare leksak att kampa med!!!

Nu ska jag skriva i den träningsdagbok vi fick på kursen (super idé!!) och så får jag klura lite på  både leksak och inkallningsträning =)