I år kom sommaren sent som de flesta noterat 😉 Själv tillhör jag inte soldyrkarna utan ser mer fram emot höst och vinter. Kanske inte helt fel när jag har en polarhund 🙂

Nu blev denna sommar inte som planerat men när blir livet det? Efter vårens segdragna dipp som resulterade i utökad sjukskrivning tänkte jag jobba på under sommaren fast så där lite lagom med långhelger – nåt enstaka jobb – långhelg. Det blev inte så. Istället blev min mamma sjuk (igen) och denna gång medan min min bror fortfarande var på semester med sin familj. Så då blev allt hängande på mig. Inga problem för en frisk person men när jag själv är sjukskriven blev det för mycket så jag stupade nästan själv. Nåja, återhämtningen pågår sakta, mamma har kryat på sig och hösten står för dörren. Så det blir nog bra så småningom bara jag kan ta mig i kragen och planera ordentligt. Problemet för mig är att jag inte får kvitto förrän efter en tid så har jag en bra dag låter jag gärna arbete och andra aktiviteter springa iväg och då blir det att jag stupar när det hinner ikapp mig. Det vore lättare om jag fick kvittot direkt men detta ska väl lära mig något….

Hundträningen har tyvärr också blivit lidande. Helg 3 på klickertränarutbildningen låg jag hemma med feber. En sån feber som återkom lite då och då under sommaren i takt med   hur slut jag var så den föreläsning jag tänkt gå under clicker camp fick jag också stryka. Jättetrist men ibland måste en prioritera. Vad gäller klickerträningen med Frans har jag tränat men långt ifrån en stund varje dag som det var tänkt. Vissa dagar har hjärnan inte funkat och att då försöka träna efter en plan och utveckla de olika momenten har inte funkat. Alls. Inte har jag kunnat läsa heller. Men nu verkar det gå bättre igen så de senaste dagarna har vi haft vår dagliga klickerstund. Och Frans gör fortsatt framsteg. Än har jag inte satt kommando på de olika momenten men han börjar förstå momenten och skillnaderna mellan de olika momenten. Sen kommer vi inte att nå målen innan kursslut men det bryr jag mig inte om. Det blev också helt andra tricks än vad jag trodde från början. T ex så har balansera på stenen blivit en jätterolig lek. han är så ivrig nu att få upp alla fyra tassar på den ojämna stenen.

Sen har vi tagit oss igenom Nilaqs löp. Frans fick ju flytta till oss när hon löpt klart efter jul och fick upplevq skendräktighet. Löpet var nytt. Och det är intressant hur även en kastrerad hane påverkas. Alla hennes kissfläckar skulle luktas på och kissas över. Alla. Nåstan så han inte kunde vänta utan körde in huvudet i strålen…. Han lät henne vara ifred hemma – hon fick ett litet pms-utbrott innan löpet – men under höglöpet var han ganska stressad vilket märktes framför allt på promenaderna. Hundmöten är ju vårt “projekt” och de blev väldigt jobbiga med en löptik som ville fram till ALLA och en hane som fick spelet i varje hundmöte. Så jag gick med midjebälte och försökte åka ut från stan så mycket det bara gick. Just när jag trodde höglöpet var över kom alla tillbaka från semestrarna och jag tror faktiskt att Nilaq förlängde höglöpet 2 dagar 😛 Men sen blev det lugnt igen och istället för att jaga pojkar blev Nilaq väldigt hungrig.

Projekt hundmöten. Det har ju varit en hel del upp och ner men jag måste säga att efter löpet har Frans gjort framsteg igen. De senaste dagarna har vi mött små hundar på håll och han har valt att skvallra <3 <3 <3 Självklart belönas det med gott godis och även Nilaq får godis då. Det kan lite bero på den nya selen från Metizo som jag köpte när löpperioden blev allt för jobbig. Eller att han fått en del healing. Jag kan ju nu se att för varje gång han får healing så blir hundmötena bättre. Det bero säkert på  fler saker men sambandet finns. Och det talar ju för trauman eftersom mycket healing går på ländryggen och dess chakror. Huvudsaken är att det blir bättre. Kanske kan även eftermiddagspromenaderna bli roligare ?

Dragträningen har vi också fått vila ifrån. Nån enstaka runda har vi tagit när det varit lite svalare men vi har då tagit den korta 4 km-rundani Tullinge och jag har fått hjälpa till mycket.  Men det har i och för sig varit bra för ryggen känner jag. Sparkcykeln var verkligen ett bra köp eftersom hundarna får röra sig i sitt eget tempo (och inte mitt segtempo) och jag får bra fysioterapi i rygg och höfter. Och vi har kul!! Nu ser vi fram emot svalare höstväder så vi får komma ut på längre rundor.

Så vi summerar väl denna sommar med – det kan bara bli bättre =)