Ja idag blev det spår. Det gick förvånansvärt bra med tanke på värmen. Mina hundar fick varsitt kort spår. De andra två lade och gick längre spår. Denna gång var det inte bara jag och E utan nu var även C med som tävlar med sin hund i spår. Därför behövde hon träna på en helt främmande spårläggare. 11 apporter lade E i spåret och när de gick spåret hade hunden markerat 10! Bra jobbat med tanke på att han inte velat ta en enda sist….. Qilaq löper så kanske luktade pinnarna extra gott?

Sen “offrade” C sig och gick ut och satt sig skogen så Qilaq skulle kunna hitta henne. I en helt främmande skog med noll koll på omgivningen, men en främmande person som hade lämnat en använd socka efter sig och i värmen….. gick Qilaq felfritt! Endast på slutet kom de intill en hästhage och där var hon tvungen att “säkra” hästarna som sprang lite för yvigt först innan hon gick tillbaka och “hittade” C.

Nilaq fick ett leksaksspår, E lade det idag. Det var kanske 100 m i lätt uppförslut. Nilaq var superivrig så det fick bli i koppel, linan brände bara sönder händerna (trots att det är en icke-bränn-lina….). Hon sprang förbi första leksaken, kom på sig själv, sniffade lite mot saken (den satt i en buske) och sen kastade hon sig på leksak 2, en färgglad pälsfrisbee med pip. Den ville hon inte släppa! Nåja, när jag befriat henne från den gick hon raskt vidare till sak 3 – 4 – 5 som hon markerade med kort nosputt. Leksak 6 höll hon på att missa, lekte lite med 7  men sen markerade hon snabbt 8-9, missade 10 och markerade sista kort. Här borde jag nog haft frisbeen, det orangea luddiga benet var inte alls så skoj att hitta… Det var ingen skillnad direkt på nya och gamla saker men hon föredrar de hon kan tugga på och att de har en pip. Är de högt upp missar hon dom.  Det var kul att se hennes iver eftersom hon liksom hade ledsnat på spårandet. Men när hon hittar och får busa med leksaker är det riktigt kul!

Bruno fick ett viltspår. rådjur utan blod och det var C som fick dra ett “nybörjarspår”. Det låg nästan 2 timmar vilket var för mycket i värmen. Bruno kämpade på men jag tror inte han hade mycket av doften i näsan utan tog den på slutet på vittringen. I bilden är den ljusorangea linjen spåret som lades och den mörkare hur Bruno gick…. Men lika stolt var han för det när han bar den tillbaka till bilen. Och inte ville han släppa den heller, men han hade ju fått jobba för den =)

Kul att de bägge ville jobba i värmen och faktiskt gjorde sitt bästa. Vi ska lägga spår på tisdag igen, hoppas det är hyfsat väder då med.

Nu blir det en lugn lördag med 2 sovande fyrbenta.