Kerstin Zeuge

Jag bor på Södermalm i Stockholm. Just nu tyvärr hundlös då mina senaste 2 hundar – Nilaq och Frans, bägge födda 2009, dog i december 2020 resp juni 2019. Men förhoppningsvis blir det snart en ny kompis – inte det lättaste i dessa tider….

Jag började faktiskt som en alldeles vanlig hundägare när jag efter år av resor och utlandsjobb bestämde mig för att rota mig i Sverige och skaffade min första hund 1995. Trots vad jag tyckte var goda förkunskaper blev det inte riktigt som tänkt… Eftersom “alla god råd i parken” inte passade mig fick jag leta efter andra lösningar så jag började gå olika kurser och utbildningar som sen blev yrkesutbildning och även ledde till ett karriärs- och livsstilsbyte.

Jag har väl alltid varit en “mjukis” som person som letar lösningar och samarbete istället för konfrontation så självklart betedde jag mig likadant med mina djur. Det tog ett tag att hitta ett bra sätt att förena detta med de ramar en hund trots allt behöver för att må bra i vårt samhälle. Nu flera år senare kan jag stolt se på resultatet – dels med mina egna hundar men också i den hjälp jag kan erbjuda mina kunder som ibland har hamnat på kant med sina hundar. Jag har varit där! Så jag vet att hundägandet kan vara ett rent helvete när allt blir fel – men så snart kommunikationen stämmer och vi fokuserar på det positiva så blir relationen bättre och då är det underbart igen!

Jag har också gått så många kurser att jag är medveten om att det ännu idag finns så många olika sätt att träna och leva med hund. Det jag en gång lärde mig på mina utbildningar har under åren reviderats och många gånger är det min känsla som leder mig till rätt lösningar och då har jag en stor verktygslåda att ta till. Och eftersom det forskas så mycket på hundar idag gör att mycket nu har stöd i studier. Kunskap och lärande är en ständig process och att fortsätta gå utbildningar är viktigt!

I träningen använder jag dels olika belöningssignaler (klicker eller ett kort snärtigt ord som tydlig markör för att snabbt och effektivt lära in ett specifikt beteende samt en lugn markör) och konceptträningens lekar för att forma fram önskade beteenden och känslolägen. Det finns en lösning för alla problem!

Min första hund och bästa lärare var dalmatinern Nelson, f 1995. Första hunden är experimenthunden och vi hamnade tyvärr rejält på kant med varandra. Det var Nelson som fick mig att söka mer kunskap och tack vare honom lärde jag mig så mycket om hundspråk och om relationen mellan hund och människa! 2001 kom Egon in i våra liv, en då ettårig dalmatiner som redan hade bytt hem alldeles för många gånger. Egon var Nelsons totala motsats och det tog tid att få pojkarna att fungera men sen var de ett prickigt dream team. Egon lärde mig om stress och hur det påverkar inlärning och kognition. Både Nelson och Egon var med på min resa inom hunderiet och fick gå alla utbildningar.

När Nelson gick vidare 2008 med dryga 13 år var Egon 8 år och plötsligt ensamhund. Pga ålder och sjukdom var en valp uteslutet utan jag letade en vuxen hund. Det dröjde 3 månader innan dalmatiner Bruno flyttade till oss från Tyskland och han var då 6½ år vilket inte alls märktes – alla trodde han var runt året. Bruno hade en del rädslor som kunde slå över i tvångsbeteenden så där fick jag en ny utmaning att jobba med. I maj 2009 tog Egons liv abrupt slut. Efter 3 år med epilepsi fick han ett mega-anfall som nog orsakade syrebrist i hjärnan och han fick somna in akut. Han efterlämnade ett stort tomrum för nu blev Bruno plötsligt ensamhund.

I juli 2009 flyttade istället Nilaq hem till oss och ett helt nytt äventyr började – Alaskan malamute, tik och valp – många nyheter.  Hon är den hund av mina hundar som från start fostrats med enbart positiv förstärkning. Trots det nya formatet var det väldigt hemtamt eftersom det var min gamla följeslagare Nelson som var “tillbaka”. Bruno som var stresskänslig och hade sina rädslor var den perfekta storebrodern till pälsbollen – en underbar lekfarbror som mjukt men bestämt satte gränser. Tyvärr visade sig Bruno ha dåliga knän och efter en omfattande operation 2011 blev det intensiv rehab och simträning för honom. Både Nilaq och Bruno hängde med på många utbildningar och kurser och självklart var de med på SATS med Kayce Cover, TTouch, spår- och sökkurser, longering, olika healingkurser m m.

Sommaren 2013 blev Bruno dålig igen och i juni 2013 fick han hastigt somna in, dryga 11 år gammal. Det var otroligt jobbigt och tog tid att komma över. Nilaq var nu ensamhund och följde med mig på mycket bl a en resa till Tyskland. Hon är så lätt att ha att göra med, finner sig överallt och är alltid glad och charmig. Nilaq trivdes bra med att vara själv så denna gång hade jag inte bråttom med att hitta en ny kompis. Nilaq var även utbildad till id-hund och hon älskade att söka bortsprungna katter! Efter ett uppehåll på 1 ½ år blev det en prickig flockmedlem igen. I januari 2015 flyttade Frans till oss 5½ år gammal. Omställningen var stor men han och Nilaq blev från början kompisar även om gränser och kommunikation dem emellan testades både en och två gånger. Med Frans funkade inte tidigare verktyg vilket gjorde att jag sökte vidare och hittade till konceptträningen. Och med lekarna och ett nytt tänk kom resultaten! Frans blev tyvärr sjuk och fick somna in i juni 2019. Saknaden var stor men lärdomarna har jag med mig. Med Nilaq som ensamhund igen tog jag nu tag i hennes jaktiver och tack vare lekarna kunde hon gå från väldigt jaktdriven till att mer eller mindre strunta i kaniner och fåglar. Hon  pensionerades från id-hundstjänsten i september 2020 och i december 2020 somnade hon in hemma.

Ett hundlöst liv var hemskt och inget jag vill uppleva igen. Efter kontakt med flera uppfödare hittade Melwin och jag varandra.  Hämtade hem honom midsommar 2021 och nu är han “söderkis”. Otroligt social och lycklig!

Man lär ju så länge man lever – det gäller faktiskt både hundar och människor. Efter hundkuratorsutbildningen arbetade jag med hundar i form av kurser, privat träning och rådgivningar. Efter att ha tränat egna och andras hundar i flera år var det dags att vidga vyerna igen. Denna gång fördjupade jag mig i den fysiska biten. Mycket för att smärta allt för ofta är en anledning till problembeteenden hos hund, dels för att jag redan var “såld” på massagen och ville lära mig mer. Det blev en utbildning till hundfysioterapeut.

De följande 2 åren ägnades åt personlig utveckling. 2006 kom jag iväg på en nybörjarkurs i djurkommunikation . Tanken var att koppla av i trevlig miljö, landa i mig själv och komma underfund med vad jag ville göra av mitt liv. Ingen var mer förvånad än jag när jag under dessa härliga dagar med lek och naturupplevelser “hörde” djuren prata! Så jag gick fortsättningskursen och efter den satte jag igång på allvar med djurkommunikationen. Det var jättekul och härligt att ta del av djurens tankar och berättelser. Samtidigt ökade suget efter något mer och i december 2006 provade jag en helg med reiki, en japansk variant på healing.

Reikin gav mersmak även om just denna form inte kändes rätt. Men under 2007 kom jag i kontakt med flera underbara personer och jag utvecklades. Förutom kurser i healing blev det kurs i blomsterterapi, homotoxikologi, slagruta och en fantastisk kurs med Alanna Moore från Australien om naturväsen och pendling. Senare har jag kompletterat med alpoda-healing, en speciell energi för djur och växter.

Till vardags arbetar jag på och försöker behålla balansen i livet genom att meditera regelbundet. Ofta på egen hand och i skogen där jag och mina hundar hittar lugn och lust och kan ladda batterierna. Många lösningar till olika problem har presenterat sig under dessa stunder av ro och eftertanke!

I dagsläget arbetar jag deltid och undviker stress och “piskor”. Istället söker jag harmoni och balans och mina egna djur har förstås spelat en viktig roll i detta. Jag hoppas också kunna förmedla lugn och glädje till de hundar och människor jag träffar – att arbeta bort ett problembeteende kan ta lite tid men ingenting är omöjligt. När jag jobbar med att få relationen mellan hund och ägare att fungera igen – eller fungera bättre – så är det viktigt att hund och ägare förstår varandra. Samvaron bör inte belastas av en massa extra stress som kommer genom smärtor, missförstånd eller ren okunskap. Mitt mål är alltid att hunden ska må bra och att människan bättre ska förstå individen man har vid sin sida. Det mår alla bättre av.

I november 2017 gick jag instruktörsutbildning till ProDogTrainer och blev certifierad i mars 2018. Jag fortsatte med fördjupningsutbildningen Geek och idag jobbar jag med lekbaserad konceptträning på alla mina kurser och träningar, dvs att vi med hjälp av olika lekar utvecklar relationen till hunden och hundens personlighet, vänder svagheter till styrkor. Mycket spännande och roligt.

Under 2018 och 2019 har jag bl a gått Illis onlinekurser om djurs känslor och beteenden och 2020 kompletterade jag med instruktörskurs i Hoopers.

Under 2020-2022 har det blivit en rad online-utbildningar, -kurser och -föredrag! Sån tur att tekniken gett oss möjlighet att fortsätta vidareutvecklas!

Det finns alltid något nytt att lära sig!