Vilket rörigt år det har varit! Ska ändå försöka summera det hela….

Det började med en helgkurs i TTouch i januari, den fjärde introkursen i raden. Det blev den enda TTouchkursen under året, fast det visste jag inte då.

Eftersom det var relativt varmt blev det en hel del spårande under januari.  Och en valpkurs startade i slutet av januari liksom en kurs i rallylydnad. Men det var nog lite för optimistiskt för sen kom snön och rallylydnaden blev en seg och långdragen historia eftersom vädret tvingade oss ställa in var och varannan gång. Valparna hade mer tur men så var den kursen dagtid =)  Valpkurserna avlöste varandra ända till sommaren. Det var länge sen jag hade så många valpkurser och nu var det verkligen kul igen. Jag bytte även kost och började med LCHF vilket gjorde mig piggare och att jag mådde bättre, magkatarren bara försvann!  Några kilo gick jag väl också ner =)

Bruno simmade på under våren/sommaren och fick även några kraniosakrala behandlingar som gav gott resultat, vi hade ju juni som målsnöre, årskontrollen efter hans knäoperation. Det blev mycket behandlingar och olika träningar under hela våren. Nilaq fick hänga med på det mesta. Hon har ju sina c-höfter men en genomgång hos ks-terapeuten visade på bra flöden så hon ska ha ett aktivt liv utan överansträngning. I mars löpte lilla damen och nu märktes en liten förändring, inte lika bitchig utan mer vårdande blev hon.

I slutet av mars var jag på helgseminarium med Grisha Stewart som pratade om och visade BAT-metoden att arbeta med i hundmöten på ett lite nytt sätt. Det blev en träningsgrupp med några av seminariedeltagarna där vi lärde oss praktiskt hur det funkade och  både Bruno och Nilaq fick vara med – en som träningshund och en som figurant. Jag gillade verkligen BAT och hundarna med =)

I mitten på april fyllde Bruno 10 år och sista april fyllde Nilaq 3 år. Det firades så klart med lite gott att äta och en aktiv skogstur med spår resp sakletande.  På kurssidan startade en ny rallylydnad under april och denna gång hade vi mer tur med vädret.

Maj kom och gick, mycket jobb var det då. Och en hel del hustittande blev det. Men inte hittade jag “rätt”.  I maj fick jag växla över till Arbetsförmedlingens nya samarbetsprojekt med Försäkringskassan för återgång till arbetslivet efter långtidssjukskrivning, de kallar det för rehab. Så många idéer och projekt men ändå är allt så fyrkantigt….. Efter ett par samtal med arbetsterapeuten och deltagande på ett stresseminarium var jag efter 3 månader tillbaka på FK eftersom “jag gör allt rätt” och ska fortsätta på samma sätt under överskådlig tid.

Allt häng i skogen gav förstås fästingarna chansen att kalasa på hundarna. Bruno verkar de inte gilla, han hade 3-4 på hela året. Och sen tidigare har han ett bärnstenshalsband (ärvt från tidigare hundar). Nilaq med sin päls smakar visst bättre. Och hon rullar sig gärna i riset. Henne hade jag en shootag på från maj månad och när den tog slut efter 4 månader blev det bärnsten på henne också, ett för långhåriga hundar. Hon har klarat sig hyfsat, ofta har jag sett dom krypa på henne och kunnat plocka dom direkt, flera har jag hittat när de precis satt sig och plockat dom då. Endast ett fåtal har suttit och blivit stora…. Men i snitt är det kanske 2 per dag. Och tidigare år har det varit betydligt fler.

I juni blev det en utflykt till Norrland, en helgkurs i longering hos Hundraelvan i Åsmon/Näsåker. Jättetrevligt och en kul aktivering för hundarna.  Hela sommaren körde vi på med longering på holmen och jag litade mer och mer på Nilaq när hon var lös =) I juni fyndshoppade jag även en cykel plus en cykelvagn till Bruno men vi fick inte riktigt till det. Nilaq skulle ju springa framför cykeln men ville inte det och Bruno skulle ju åka i vagnen och ville inte det…. Nåja, vi får väl en ny chans nästa vår.  I slutet av månaden åkte vi till kliniken i Söderköping och trots att veterinären var väldigt nöjd med resultatet kändes det väl sådär eftersom benet trots allt är lite för kort.

Juli blev ingen semestermånad eftersom jag var inskriven på AF så jag jobbade på. Man kan inte styra allt. Bruno fick simma varje vecka igen och nu lärde han sig att simma mot jetten. Roligt sa pricken och ville inte gå i om inte vattnet bubblade =)

I augusti var det återigen  många husvisningar men inte heller här fanns “mitt” med. Däremot fick jag tummen ur och hyrde ett separat förråd för att kunna röja undan hemma och förhoppningsvis börja renovera lite. Det var i alla fall planen. En kurs i kantarellsök hann jag också med och Nilaq löpte igen. Denna gång märktes det knappt, bara precis när hon började. Knappt någon pms alls och sen var det istället leksakerna som hon ville ha koll på och sova med. Själv fick jag maka på mig i sängen för att inte nån skulle pipa till om jag råkade lägga mig på en av “valparna”……

September kom och jag fortsatte åka och titta på olika hus och drömma, packa kartonger hemma och flytta runt möbler. Tänk vad mycket man samlar på sig när man bor på samma ställe år efter år….. I mitten på månaden brann så bilen upp, jag blev stående på Nynäsvägen med läckande oljetråg och rykande motor, tack och lov utan hundar i bilen. Den gick inte att rädda med rimliga insatser så det blev adjö till lilla bilen. Tack och lov fick jag låna bil av en kompis medan jag såg över möjligheterna. En BAT-kurs och ny valpkurs startade i slutet av månaden och på helgerna åkte vi ut i skogen och plockade massor med gula och sen trattkantareller.

I oktober lyckades jag mitt i svampplockningen skära mig illa i fingret och det blev riktigt besvärligt. Operation av senan och nerven i fingret, armen i gips en månad och “sjukgymnastik av finger”. 100% sjukskrivning och en lång lista på saker jag absolut inte fick eller kunde göra. Allt blev förstås tidskrävande men konstigt nog eller just därför? går ju tiden ändå. Jag har förstås petat i mig en del örter och använt mig av utrustningen för att hjälpa fingret att läka…. På sätt och vis blev detta en tvångssemester för det har varit så få saker jag kunnat göra. Tur mobilen finns där man kan sköta allt med en tumme!

När gipset åkte av i november blev mycket i vardagen lättare och när jag sen i december fick börja använda handen igen lite lätt återkom även lite av lusten. Bruno fick förstås inte simma under denna tid, jag hade ingen bil och fick heller inte köra bil, och livet blev på ett sätt väldigt enkelt och samtidigt komplicerat. Att inte kunna skriva obehindrat blev ett av flera oväntade problem….. I december fick jag börja köra bil och träna handen/fingret med lite mer belastning. Så nu lånar jag kompisens bil igen… Under tiden har det också klarnat vad jag ska ha för ny bil. Och konstigt nog ska det visst vara en mindre bil igen, typ halvkombi. Så förhoppningsvis kan detta lösas under januari då även sjukskrivningen tar slut igen och jag får börja jobba igen! Och packa! Så då tar nog renovering och flytt fart igen hoppas jag. Men det kommer i eget inlägg så småningom.

Nu har snön kommit, det har härligt nog varit en vit jul =) och jag passar på att önska alla som orkat läsa ända hit ett riktigt gott nytt år!! Själv tar jag en lugn kväll hemma med hundarna. De är inte rädda men jag vill heller inte att de ska bli det.  Så gott nytt år på er!!