Nu var det verkligen länge sen jag skrev något här. Har inte haft lust direkt och varje gång jag varit inne ser jag Brunos inlägg och får kämpa med tårarna…..

Men men… livet går vidare och även om jag saknar Bruno och att ha en knasig dalmatiner väldigt väldigt mycket så har jag faktiskt en alldeles underbar hund kvar här. Och vår relation har utvecklats under dessa månader. Nilaq verkar trivas bra som ensamhund. Men hon vill förstås gärna hänga med. Nu jobbar jag väldigt lite pga ryggen och det går bra att lämna henne men i framtiden behöver hon nog en kompis att hålla reda på 😉

Ryggen ja. Inte trodde jag att det skulle bli så här besvärligt. Det känns som ett steg fram och ett tillbaka mest hela tiden. Under hösten har jag försökt att träna försiktigt men så fort jag gör något aldrig så litet varje dag så blir det fel…. Kämpade fram till januari med att varva sjukgymnastik och att cykla, att åka spark, att gå i skogen i lite mer kuperad terräng men det slutar på samma sätt – sängläge =( Så i januari bestämde jag mig för att ryggen nog behöver få ta det i sin egen takt. Så vi går våra promenader och vilar och ett par ggr i veckan gör vi något mer “ansträngande” som att ta bilen och gå i skogen, att dragträna, att göra övningar eller vad jag nu känner för. Och nu verkar det hålla bättre. Jag är så trött på att det inte blir bättre men ska försöka hålla mig till detta nu och förhoppningsvis blir det stabilare. Jobbmässigt är det fortsatt hundträningen som funkar trots ryggen. Att sitta ner på konsultationer eller jobba fysiskt med fysiska hundar, stå böjd för en genomgång osv går bort. Så trist men förhoppningsvis kommer det tillbaka snart.

Dragträningen från i höstas var ju tänkt att byggas upp och fortsätta på snön i vinter. Träningen med cykel gick riktigt bra efter ett tag och ffa när temperaturen föll under 6 grader. Då var vi uppe i 12 km =) På snön blev det tyngre och i kombination med löp och skendräktighet blev det väldigt korta rundor. Nu får vi börja om lite och så hoppas jag att det blir en utdragen kall vår 😉

Nu hoppas jag att lusten att blogga ökar igen och att det blir mer regelbundna inlägg. Det snurrar fortfarande en hel del tankar i huvudet så de uttrycks säkert snart. Än är det datande liggande på magen och det gör ju inte saken lättare men även det ska väl ändras snart….hoppas jag!